Jag blir aldrig bättre!
Jag kommer alltid att ha det så här!
När du tänker så här har du målat in dig i ett hörn.
Det gagnar inte dig eller någon annan i din närhet.
Du ska istället tänka: jag är så här just nu men det behöver inte betyda att det är för all framtid.
Saker och ting kan ändra sig.
De kan bli bättre.
Vi vet inte exakt hur våra kroppar reagerar, vilka resurser som de faktiskt har att läka sig själva med lite hjälp.
Genom att tänka positiva tankar hjälper du din kropp i rätt riktning.
Minns: Din hjärna är mer formbar än du kan tänka dig…
Tänk dig en bergsklättrare som börjar där nere och arbetar sig uppåt sakta.
Hur gör de? De tar ett steg i taget.
Det är precis vad du också ska göra med din sjukdom eller din högkänslighet.
Du ska utforska varje steg och se hur du ska ta dig förbi detta.
För en bergsklättrare är det hur han ska sätta foten rätt.
För dig är det att du ska läsa av din kropp och vad du behöver och sedan skaffa dig detta genom olika val.
Huvudsaken är att du tar ett steg i taget.
Viktigt att du inte ser på dessa val i svart eller vitt eftersom det finns en gråzon.
Misslyckas du kan du alltid försöka igen.
Om det inte går som du tänkt direkt.
Men då måste du försöka igen!
Varför?
Du är skyldig att göra detta emot dig själv.
Är det något som verkar svårt och oöverkomligt betyder inte det att du någon gång kommer att lyckas klättra vidare på bergsväggen.
Med tiden kommer du att lyckas ta dig upp.
Minns: Du måste tro på dig själv- vem ska annars göra det?
~ Druvan