Det är en lång känslomässig process att drabbas av fibromyalgi.
Det är ett sorgearbete, en kris i livet, över att ha förlorat sig själv, sitt tidigare jag, sin identitet, vilket ledde till stor frustration.
Människor med fibromyalgi kände sorg över hur livet blivit och att de inte kände sig förstådda.
Sjukdomens påverkan på livet medförde att de kände sorg över den identitet som yrkesmänniskor och den ”roll” i familjen som de hade förlorat.
Känslan av att inte känna igen sig själv och ha blivit någon man inte tyckte om framkom tydligt.
Utmattningskänslan och tröttheten hade en stor påverkan på det sociala livet.
Energin räckte inte till att umgås med sina vänner eller delta i familjesammankomster.
När vissa försöker återvända till exempel arbetet känner dom ett utanförskap från sina arbetskamrater och tilldelades meningslösa arbetsuppgifter.
Kollegors och arbetsgivares negativa attityd gentemot dom påverkade så att vissa försvann från arbetsplatsen.
Väldigt många inser att det ändå viktigt att göra saker som de tyckte om, även om det krävdes stor fysisk och psykisk ansträngning av en.
Ibland tar flera dagar att återhämta sig men man tycker det är värt att göra det man tycker om trots den negativa konsekvensen att de tar tid att återhämta sig.
Mycket energi går åt till att dölja sjukdomen och låtsas som att allt är normalt utåt mot världen runt omkring.
Individers anpassningsförmågor och attityd har betydelse för hur sjukdomsprocessen, från symtom, diagnos till att ha accepterat, påverkar hur väl anpassning till ett nytt sätt att se på tillvaron och ta kontroll över sitt liv.
Många med fibromyalgi upplever en identitetsförlust.
En känsla av att ha förlorat sig själv och en kamp för att hitta den person de blivit i och med sjukdomen.
Många med fibromyalgi har livsvärlden förändrats och påverkats mycket då de upplever sig som en annan person jämfört med innan de blev sjuka.
Kramiiz Druvan