Det är viktigt att ha kontakter med andra som har samma sjukdom, då det kan vara svårt att få förståelse från anhöriga.
Det är viktigt att du har kontakt med en bra läkare som förstår ditt problem och kanske kan ge lindring genom vissa mediciner. Allt för att du ska kunna leva ett så bra liv som möjligt.
Det är sant att man ofta blir misstrodd.
Sjukdomen syns ju som sagt inte utåt.
I synnerhet inte, om man inte vill se.
Å andra sidan – den som känner en väl kan faktiskt se när man har ont.
Se när man är stel och stapplar, haltar, ser i ögonen att man mår sämre än illa.
De dåliga dagarna stannar man ju hemma.
Inne.
Helst ensam.
Läser kanske lite om man orkar, eller slumrar.
Slötittar på en film, slumrar.
Struntar i matlagning, tar en macka – om man alls äter.
Kämpar sig genom dagen.
Man kan bli överlägset bemött.
”Äh, ta dig i kragen!”
”Om du börjar träna så går det över ska du se!”
”Ut med dig och få en nypa frisk luft så mår du bättre!”
”Se till att gå ner i vikt!”
”Vila dig nu över helgen så kan du ta nya tag på måndag.”
”Sluta göra dig till. Du håller bara på så här för att få uppmärksamhet.”
”Håll inte på att analysera och känn efter hela tiden.”
”Inbillning!”
”Kärringbesvär!”
Kommentarerna kan vara oändliga i sin uppfinningsrikedom om vad som är orsak till det hela och hur man ska bära sig åt för att må bra.
Märk väl: må bra. Inga konkreta råd om hur man ska bli frisk.
~ druvan