Jag släpper taget om vissa av mina drömmar.
Jag håller på att acceptera att jag har fibromyalgi, den diagnosen var den pusselbiten som fattades.
De diagnoser jag hade innan räckte inte, det var något mer.
Och detta något mer hette visst fibromyalgi och går inte att bota.
Det går att lindra, men inte att bota.
Jag som innan diagnosen tänkte att sjukvården skulle hitta felet och fixa det.
Jag skulle bli botad, bli frisk och pigg och sen skulle jag förverkliga mina drömmar.
Sen när jag blev frisk eller friskare i alla fall och när jag blev pigg, då var det en massa jag skulle göra.
Nu blir jag inte frisk, så vissa av mina drömmar kommer jag inte att klara.
Andra kan gå och nya kan skapas.
Men som sagt, jag släpper taget om mina drömmar.
Att släppa taget är en sorts förlust och en förlust medför sorg.
Det är normalt och det kan ta tid.
Sorg kan man inte hoppa över eller springa ifrån.
Sorg tar man sig igenom och det ska jag göra.
Sen ska jag hitta nya drömmar.
Kramiiz Druvan