Livet är så irriterande, konstigt, förvirrande…
De är fortfarande overkligt för mig att jag har en kronisk smärtsjukdom.
Ibland känns de helt naturligt eftersom att jag har haft ont och haft många symptom i flera år, problemen hade jag innan jag fick reda på att jag har denna sjukdom. Så jag har vart van att ha smärta i kroppen, har känt att kroppen vart konstig och jobbig väldigt länge. Men ändå så känns de overkligt att just jag har en sjukdom som denna!
Ett år sen var de väl nu, som jag var på Gottfriesmottagningen för första gången och prata om mitt liv och problem. Minns den dagen klart och tydligt!
Jag var nervös för mycket…om jag hade någon sjukdom, vad dom skulle säga, om de var en bra/snäll doktor, vad kommer hända med mitt liv om jag har fibromyalgi eller något annat?
Mycket snurrade i huvudet, när doktorn sa att jag har fibromyalgi blev jag tårögd men höll inne tårarna..
I bilen var jag lite skakis, och som jag sagt innan så var jag lättad över att jag visste vad de var för fel.
Känns konstigt att min kropp är som den är, varför skulle just jag bli drabbad?
Varför ska människor med kroniska sjukdomar lida? Varför finns de ens såna sjukdomar?
Varför ska jag få kämpa så hårt för att nå ett steg på vägen?
Jag är bara…förvirrad…
Kan inte förklara riktigt..
Känns vrickat, galet…
Kramiiz Druvan