Nu är det årets största högtid, för de flesta av oss en rolig och glädjefylld sådan förhoppningsvis. Men för många en jobbig plågsam och vidrig. Jag tänker på alla ensamma och sjuka. Men även för dem som egentligen julen betyder mest för ” barnen ”
Alla barn har inte en rolig jul vare sig att se fram emot eller tänka tillbaka på. Inga kära minnen ihop med släkten eller familjen. Många med kronisk smärta och andra sjukdomar har inga pengar att fira jul för. De får ingen A – kassa eller blivit utförsäkrade från fk mm.
Vissa familjer har inte råd med vare sig julmat eller julklappar. Ska det behöva vara så i Sverige på 2000 talet? Hur blir dessa barn i framtiden? Hur kommer de att må? Att hamna i utanförskap redan som barn präglar livet hårt. Hur känns det att komma tillbaka till skolan efter jullovet och alla andra berättar om sin jul, sina julklappar och hur roligt de har haft under julen?
Ingen blir lyckligare med många paket, men ALLA barn blir glada för något.
Det vore varje barns rättighet att få uppleva en jul med gran, julmat och gemenskap. Och faktiskt även någon julklapp eftersom den traditionen är införd att på jul får man paket.
Ingen ska heller behöva sitta med föräldrar och släkt som är berusade, stökiga och bråkiga. Visst kan man ta en nubbe till sillen eller en glögg om man vill men att bli full och strulig inför barnen är inte okej. Det kan förvandla deras trygghet och glädje på några minuter.
Hade man ork, pengar och resurser skulle man hjälpa alla dessa barn och även ensamma vuxna så de fick en fin jul att minnas istället för en hemsk. Men tyvärr har ju inte vi vanliga människor den möjligheten utan den ligger på högre nivå i samhället att kapa dessa stora klyftor som inte borde finnas bland någon.
Men jag kan i alla fall skänka dem mina tankar även om det tyvärr inte hjälper dem. Men jag känner mig mer ödmjuk och mindre egoistisk än om jag inte gör det. Och själv har vi inte råd med överflörd vilket jag inte saknar för det gör mig inte lyckligare. Men jag kan njuta av julmat, lugn och ro och gemenskap och det är jag mycket tacksam för.
Men hur många sätter värde på det och hur många tar det för givet?
GOD JUL! 🙂
Kramiiz Druvan ♥
