Måste skriva av mig här, ingen ide att skriva på sin fb för finns folk där som inte tål att höra min sanna upplevelse..
Jag har inte vart så extremt nedstämd de senaste.
Men känner att de tar på psyket mer & mer ändå!
Fortsätter att försöka med att va positiv osv, men känner verkligen en STOR frustration inom mig just nu..
De går inte att beskriva hur JÄVLA TRÖTT jag är på denna skiten, fuck fibro!!
Känner mig ensam trots att man har nära & kära omkring sig, men ibland förstår inte dom heller.
Fibron är en stor sorg för mig, den finns alltid där, de går upp & ner. Men man måste lära sig att leva med denna sorg ändå.
Kramiiz Druvan