Inlägget: ”Kritik om min blogg”
Igår la jag ut detta inlägg, och har bara fått positiva kommentarer.
Några kommentarer på FB:
-”finns elaka människor överallt man lär sig leva med dom och lär sig nonchalera i va de tycker och tänker. Din blogg gillar jag läsa,känner igen mig i mycket du skriver om . Fortsätt så de andra som klagar sluta läs ”
-”Jag brukar säga att jag inte ens önskar min värsta ovän fibro men ibland…………. Du verkar vara så klok. Din blogg vill jag fortsätta läsa. Lycka till!”
-” internet trollen finns överallt trista tråkiga själar som bara mår bra om de får skriva skit om nån annan… det är DIN blogg DU skriver vad DU vill passar det inte andra så kan de (infoga eget fult ord här) nånstans:) fortsätt skriva var intressant läsning”
-”Äntligen har dom med förstånd fått komma fram… Heja dig och fortsätt skriv. Kram”
-”man ska hamna i situationen tills förstår vad du går för, bryr dig inte om de som är negativa då kommer dem någon gång i våra spår. var dig själv och uttalar sig hur du vill”
-”Fortsätt att skriv, din blogg behövs för såväl oss som har Fibromyalgi som kanske behöver känna sig mindre ensamma med sjukdomen & kunna känna gemenskap & skratta åt eländet tillsammans osv.. till dom som inte har & behöver läsa sig till förståelse. Så jag hejar på dig 🙂 strunt i negativa folk som tror att detta är nått i uppmärksamhets syfte eller liknande osv.. Det är bara elakt, för vem vill ha ont 24-7 alla dagar om året?”
-”Typiskt. Det är väl bara som med TV, låta bli att läsa om det inte passar. Men det är tydligt att elakheter och mobbing får härja fritt på internet. Man får strunta i det och ta till sig de positiva kommentarerna i stället. Fortsätt du, jag som själv har fibro tror att det hjälper många.”
-”Det är Människor som saknar kunskap och erfarenhet som kläcker ur sig dessa elakheter. Du och vi andra vet hur det är i verkligheten!”
-”Go Girl”
-” Det är ett fritt val om man vill läsa eller inte”
Jag fick även positiva kommentarer här på bloggen:
Jag vill tacka för alla fina kommentarer, tack för ert stöd och tack för att ni hejar på mig!
De värmer i hjärtat… 🙂
Ni gör mig sååhääääääääär glad, plus lite till 😀
Kramiiz Druvan 🙂
Jag tycker det är underbart att du skriver så öppet om hur det är att leva med fibro! Jag känner igen mig mycket och det stärker en att veta att man inte är ensam. Jag försöker flika in mitt mående i min blogg då och då, men det blir inte på samma sätt eftersom jag fokuserar mer på annat. Det är först på senare tid som jag beskrivit mer hur jag mått efter en viss aktivitet, istället för att bara skriva om aktiviteten i sig.