Detta är något jag själv jobbar på, det tar ett tag att inse!
Ingen annan än du har ansvar för hur du ser på dig själv och hur du lever ditt liv. Hur många gånger har du inte börjat en mening med ”Det här är kanske en dum fråga, men…” eller ”Nu har klantiga jag varit i farten igen…” Det är väl använda ord i min vokabulär. När jag säger så förminskar jag mig själv och ursäktar mig för att jag är rädd för att göra bort mig. Detsamma gäller för dig. Det är ganska vanligt och vi är uppvuxna med att skydda oss själva. Vi hävdar inte oss själva. För det gör man inte. Men, vet vi om att vi ofta börjar en mening med ovan så kan vi också öva lite då och då på att värdera oss själva lite högre istället för att förminska oss och dumförklara oss själva på förhand. Ibland kanske vi blir dumförklarade ändå, so what, man måste också lära sig att ha fel, hantera det, göra bort sig och gå vidare, eller hur? Det låter ju i alla fall lite bättre och mer logiskt att värdera sig själv högt fler gånger än man förminskar sig själv. Inombords liksom. Ändå gör vi inte det.
Nu menar inte jag att vi ska gå runt och säga till folk hur himla bra vi är hela tiden. Det hela handlar om hur du pratar med dig själv. Du ansvarar själv för om du låter dig själv börja din mening med ”Det här är kanske en dum fråga, men…”. Oftast får du ju i alla fall svaret att det inte alls är en dum fråga. Även om personen du frågar tycker det så säger den att det inte var en dum fråga för den personen förminskar inte dig. Det är du själv som gör. Det låter kanske som ett löjligt exempel men det är en trivial sak som betyder ganska mycket i det långa loppet. Både i hur du pratar med dig själv och hur du pratar med andra. Förminskar du inte dig själv kommer du inte förminska andra. Värderar du dig själv högt kommer du värdera andra högt.
Jämför med idrottsmän. Att kliva in i sin sport och börja med att ursäkta sig lär knappast ge några vinster. Ingen utveckling heller för den delen. Att kliva in i sin vardag med en hög inre värdering av sig själv tror jag är mycket lättare än att ursäkta sig. Det är lättare sagt än gjort. Det vet jag också. Börja med det lilla. Det är det lilla som betyder något.
Vad tror du? Hur tänker du?
Kramiiz Druvan