Jag känner att jag har kvar ilska inom mig efter helgens ”kränkning”. Jag har skrivit av mig här, en grupp på fb och har pratat med pojkvännen & pappa samma kväll som det hände.
Idag berättade jag för min lillasyster också, känner även att jag behöver min mammas stöd.
Så kommer antagligen snacka med henne också <3
Känns ju skönt att jag har fått ur mig det men känner att ilskan finns fortfarande ändå…
Just nu gråter jag för att det är jobbigt att bli nertryckt, det som är så jävla irriterande är att personen är vuxen, runt 50 år.
För mig så spelar det egentligen ingen roll vilken ålder personen är i som kränkt mig för ingen har rätt till att kränka en annan människa, men jag är den som ser upp till vuxna…
Då blir jag väldigt besviken.
Jag vill bara skrika, SKRIKA ut min ilska rakt upp personens ansikte!
Vill även fråga – ”är du nöjd nu”?
~ druvan