VAD HAR DU FÖR ÅSIKT ANGÅENDE SJUKSKRIVNA ELLER HAR SJUKERSÄTTNING??
Känner att jag måste få skriva min åsikt!!
Blir så förbannad när jag läser på olika sidor, hos personer och inlägg här och där om oss som är sjukskrivna eller har sjukersättning!
Bara för att man är sjukskriven eller har sjukersättning ska man inte kunna gå och sjunga i kör, gå en studiecirkel, shoppa på stan, åka på loppis, sticka, virka, brodera, måla tavlor, rida, gå på kurs, träffa vänner, gå på krogen, åka utomlands, umgås med vänner, träffa familjen och bjuda på middag osv. osv. osv. i all oändlighet!!!
Bara för att jag är sjukskriven eller har fått sjukersättning, så har jag ju för f-n inte dött!
Jag LEVER fortfarande! Tillsammans med många andra i vårt land.
NI, ja NI! Som nu har denna uppfattning, har NI någonsin funderat på hur vårt liv ser ut?
VARFÖR vi är sjukskrivna/har sjukersättning?
Vad kräver NI av oss? Att vi enbart ska sitta hemma mellan våra 4 väggar och glo resten av våra liv?
NI anser alltså på fullaste allvar, att vi ALDRIG ska få göra det som vi tycker är roligt eller något som kanske ger oss energi?
Att jag varje gång jag går på stan, eller väljer att gå en kurs, ska gå med huvudet under armen och skämmas?? Är det det NI tycker?
Är det svårt att inse att VI som har olika typer av sjukdomar/diagnoser också behöver komma ut och ha lite socialt liv och ha lite roligt då och då?
Om jag är hemma 300 dagar av 365 på ett år, att de 65 dagar jag valt att träffa vänner, gå ut på krogen, en bio, en kurs, gå och äta middag, komma mig ut och handla eller vad det nu än är, så kan inte NI unna oss det?
VET ni överhuvudtaget hur mycket kraft det kanske tar att ta sig ut och göra dessa saker?
Kanske man lämnat återbud 5 gånger innan till en aktivitet för att det inte gått p.g.a. att orken inte funnits, värken varit för jobbig, biverkningarna på medicinen gjort mig konstig eller att jag har helt enkelt varit för trött då jag inte kunnat sova på veckor eller månader.
Har NI ens funderat över hur mycket det kanske betyder för mig eller den du känner, att få ha lite social tid eller kunna se en bra film på bio?
VARFÖR ska man döma en person bara från det NI ser när man möts?
Har NI någonsin FRÅGAT personen i fråga hur hon/han har det övrig tid?
Vet du hur lång tid det tagit för mig eller din vän att ens ta sig ut på stan eller kommit sig till kursen?
Missunnar NI henne/honom detta?
Varför är det så svårt att istället tänka så här:
-Vad roligt att se att du är på bion också!
Eller: – Vad kul att se att du är piggare idag och orkar gå på stan!
Bara för att vi är sjukskrivna eller har sjukersättning, så innebär det INTE att vi valt detta själv!
Det finns orsaker till att vi blivit det!
Men MISSUNNA oss inte att LEVA, det lilla vi kan och orkar med!
GLÄDS istället med oss! Att idag har du en bättre dag!
Jag hoppas att när NI nu läst detta, kan försöka tänka om? Går det? Eller kommer NI fortsätta att titta ner på oss sjuka?
Jag hoppas att jag öppnat ERA ögon nu och att NI förstår att vara sjukskriven eller ha sjukersättning, inte är en dans på rosor!
Att vi inte valt det själva, utan p.g.a sjukdom.
Men ta för tusan inte från oss LIVET för det!
Låt oss leva åtminstone dessa 65 dagar om året! Le och ge ett uppmuntrande till den som du möter!
Det kanske också hjälper den som är sjuk att snabbare komma tillbaka efter en lång sjukdomstid. Har du tänkt på det?
Tänk också, att nu är hon/han på sin ridning som hon/han älskar att göra, att nu är hon/han verkligen lycklig för en stund och kan glädjas åt LIVET just här och nu!
Tänk inte:- Hur f-n kan hon/han rida?!
Jag tror NI nu fattat vad jag är ute efter, eller hur? BRA!
Och till alla er där ute som är sjukskrivna eller har sjukersättning:
– Skäms aldrig för dig själv!
Gör det du tycker är roligt och gör det du själv känner att du orkar med! Om det så bara är den här enda dagen på ett helt år.
Ha inte dåligt samvete för att du gör det. DU mår bättre av det, i alla fall för stunden och ger dig lite ny energi!
Skickar också en varm styrkekram till alla som behöver en!
Och till er som nu kanske ändrat er tanke kring detta, kan också få en kram…
Love and Peace!
~ druvan
Så toppen skrivet 🙂
Själv förtidspensionär sedan länge och blir glad åt det jag kan göra ibland 🙂
Hoppas du får en härlig helg!
WORDS!!!!!
Exakt så är det ju. Har själv fibro men kan för tillfället fortfarande jobba. Dock går all ork till det så mitt privata liv blir väldigt lidande. Jag får välja mellan att jobba och inget liv ha i övrigt. Men det är mitt val för tillfället. Vill jag ha ett liv där jag kanske orkar lite mer socialt så måste jag gå ner i tid på jobb, eller vara helt sjukskriven. Det finns tyvärr inget annat sätt att lösa det.
Jag är också väldigt bilintresserad och har haft jänkare. Men när min fibro bröt ut så kunde jag inte längre vara aktiv för jag hade för ont och orkade inte, och ekonomin gick åt skogen så jag hade inte heller råd. Så den hobbyn finns för tillfället bara i hjärtat och sinnet, inte irl.
Vi har ALLA rätten till ett liv med kvalitet!!!! Oavsett om du är sjuk eller frisk!! Jag tror det är någon förvriden form av avundsjuka som ligger bakom folks negativitet mot sjukskrivna människor som försöker finna lite livsglädje och kvalitet i nån grad i alla fall. Tror de att man har mycket mer med härlig, avslappande fritid???? Vad är det att vara avundsjuk på? Att de resten av tiden har svår värk, mår dåligt psykiskt, är ledsna för att kroppen sviker dem osv? Att de av hela sitt hjärta önskar att de fick vara friska så de också kunde ha ork att arbeta, finnas mer för familj och vänner, ha ork med sin hobby, kunna orka göra mer saker på fritiden? Avundsjuk på deras knappa ekonomi? Som om man har väldigt gott ekonomiskt av att vara sjukskriven!
Nä, bra rutet, Amanda!!!!!!
Jag vill inte bli missunnad de dagar jag faktiskt kliver utanför dörren, jag vill inte att folk tisslar bakom ryggen på mej och dömer mej för det de ser av mej då jag råkar synas utanför min dörr, men ingen behöver verkligen glädjas med mej heller! Bara låt mej vara.
Kul att du VALT ett ROLIGT sätt ATT skriva på, orkade inte ENS läsa HÄLFTEN!
TLdR
Finner inga ord. Styrkekramiiz <3
Får tårar i ögonen av det du skriver. Jag känner igen mig så starkt i det! Det känns som att jag borde skämmas varje gång jag går ut till lekparken med mitt barn, när jag gör ett ärende på stan, när jag går på bio…. ja oavsett VAD det är. Jag pratade med min handläggare på AF om detta och hon sa att jag måste få leva och jag måste få göra sådant jag tycker är roligt för även om det tar mycket energi så ger det kraft på andra vis. Är så glad över en förstående handläggare där! För på FK låter det tvärtom. De har till och med sagt att om jag inte hade ett barn så skulle jag kunna jobba mer. VARFÖR vill de ta något sådant från mig? Mitt barn är min glädje, min motivation… Den erfarenhet jag har av FK och även många privatpersoner är att de är helt oförstående. Tyvärr har Alliansen lyckats bra med att få folk att tycka att sjuka är ”parasiter”. Jag har till och med kommit på mig själv med att tänka ”Du SER ju inte sjuk ut” om folk som varit sjukskrivna, även fast JAG är i den sitsen med en ”osynlig” sjukdom. Helt skruvat!