En patiens/persons långvariga smärta är av betrakta som toppen på ett isberg där den synliga tiondelen är smärtan, det som patienten presenterar för sjukvårdspersonalen.
Människor med långvarig smärta förändrar ofta sin uppfattning om kroppen, tiden, sig själva och andra människor. De drömmer om dåtid och framtid, men glömmer att satsa på ett liv i nuet.
Långvarig smärta medför alltid negativa konsekvenser som sömnproblem, trötthet, irritabilitet och ofta nedstämdhet. Att oro, rädsla, nedstämdhet och ångest förstärker smärta är allmänt känt.
Rädsla för framtiden, ovissheten, brukar beskrivas som det värsta. Frågorna tvekar sig: När ska jag bli frisk? Var ska jag bli botad? Hur ska jag bli frisk? Frågorna varierar från person till person.
Kanske håller man dom borta under dagen då så mycket brukar hända runt omkring. Men på kvällen, i ensamhet hemma, kommer frågorna, och de stör nattsömnen.
En lång rad andra psykologiska faktorer bidrar också till att smärtan blir långvarig. Viktigast är kanske sorg & ilska.
En individ med långvarig smärta upplever ofta en lång rad förluster t.ex. förlust av kroppsfunktion och förmåga.
En del förlorar sin identitet, sitt livsinnehåll och sina vänner. Många förlorar slutligen tron på sjukvården och blir mycket ensamma. Kanske är det värsta att känna sig som en börda, för sig själv, för anhöriga och sjukvården och samtidigt vara beroende av dom.
Att slå näven i bordet och säga ”detta finner jag mig inte i” är omöjligt för den som inom kort kanske behöver ett intyg.
Många är arga. Ibland är aggressiviteten inkapslad, ibland pyser den ut i möten med läkare och vårdpersonal.
Somliga riktar ilskan mot det egna jaget. De kränker sig, tycker att de inget kan längre och de känner sig odugliga.
Skam är fruktan för yttervärldens dom, I skamkultur söks orsaken till sjukdomen i störande sociala relationer.
I kultur där man inte fäster någon större vikt vid känslor, och där känslomässiga behov som är avgörande för människans välbefinnande ofta försummas, kan sjukdom fylla en viktig funktion.
I västerlandet lever vi huvudsakligen i en skuldkultur. Det hindrar inte att vi drabbas av skamkänslor.
Det är vanligt att vi skäms över att ha blottat oss, eller över vad vi har blottat.
Den känsla drabbar ofta en smärtpatient som berättar om de faktorer som finns i de osynliga nio tiondelarna isberget.
Det är viktigt att läkare och vårdpersonal inte förstärker dessa känslor.
”Livet är ett mysterium att uppleva – inte ett mysterium att lösa”
Personer med långvarig smärta har också andra symtom.
Några vanliga symtom –
SÖMNSTÖRNINGAR
~ Sover mer än vanligt – en möjlighet till flykt.
~ Kan inte somna – smärta, oro och ängslan förhindrar den avspänning som är nödvändig för insomning.
~ Vaknar mitt i natten, ibland på grund av smärta, ibland på grund av störande drömmar vilka patienten ofta inte minns.
~ Vaknar mycket tidigt – ett symtom som kan förekomma vid depression.
~ Har en upplevelse av sömnlöshet. En del människor förmedlar ett intryck av att de inte har sovit på hela natten. De har sovit ytligt och rastlöst, men ändå sovit i viss utsträckning.
MUSKELSPÄNNINGAR
Ökad muskelspänning kan bero på flera olika faktorer:
~ Organiskt betingad muskelspänning, t.ex. vid skador i centrala nervsystemet.
~ Mekaniskt betingad muskelspänning, t.ex. vid felaktig arbetsställning.
~ Psykiskt betingad muskelspänning. Den kan bero på såväl yttre som inre stress.
”Helheten finns – det är bara det att vi inte det den”
LYSSNA
Lyssna. Säg inte så mycket. Låt personen berätta. Visa med en enstaka kommentar att du är närvarande och intresserad.
Du har två öron och en mun, det är för att du ska lyssna dubbelt så mycket som du pratar.
Var tyst i några sekunder, visa att du vill lyssna vidare. Då känner hon/han att det finns ett klimat där hon vågar berätta lite mer än det vanligen som finns med i ett samtal.
Till slut säger personen ”Det här har jag inte berättat för någon”, då kan du känna dig speciellt!
”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så”
Människor med långvarig smärta behöver mål i sin egna takt.
Mål:
~ Mål ska vara acceptabla och meningsfulla för dig själv.
~ Mål ska vara tydliga och klart definierade.
~ Mål ska vara realistiska.
~ Mål ska vara sådana att du själv kan nå dom.
~ Mål bör vara konkreta och mätbara, så att man kan avgöra när de har uppnåtts.
~ Mål bör vara stimulerande att arbeta mot.
~ Mål bör kännas viktiga att nå.
~ Mål bör tillfredsställa fysiskt.
”Det som har ett varför uthärdar varje hur”
TRÄNING
Muskelspänningar är en del av individens försvarsmekanism.
En person som befinner sig i en svår livssituation bör träna avspänning med försiktighet. När muskelpansaret lättar kan ångesten öka.
Träningen bör då ske i närvaro av någon som kan hjälpa patienten/personen att ta hand om de känslor som väcks.
En del patienter/personer behöver sitt spänningstillstånd.
Det kan hålla ett hotande kaos på avstånd.
”Det bildas ingen pärla i en frisk mussla”
Hur individen uppfattar sin smärta är olika. Om man får frågan ”Vad betyder smärtan för dig?” så kan man beskriva det på många olika sätt.
Smärtan, hela min sjukdom är:
~ hopplöshet
~ stor ilska
~ som en ringdans
~ psykisk obalans
~ en signal om att någonting är fel
~ detsamma som att inte ha något liv
~ isolering och depression
~ att inte räcka till
~ ömma punkter på kroppen och sömnsvårigheter
~ när ögonen inte ser klart
~ att inte orka
~ att inte kunna röra sig
~ att inte kunna tala om för någon hur det känns
~ något som minskar glädjen
~ ett helvete, en förnedring
~ att aldrig vete
~ att inte kunna jobba
~ en liten djävul
~ ett ok
~ en fiende.
Vår kompetens handlar om:
~ att våga möta sanningen
~ att vilja veta vad sjukdomen/smärtan egentligen innebär
~ att själv vilja kunna kontrollera sin smärta
~ att ta ansvar för att skaffa sig den kunskap som behövs
~ att ta ansvar för sin egen fysiska och sociala träning
~ att våga släppa fram ilskan
~ att våga sörja förlusterna
~ att sluta projicera sina problem på andra
~ att kunna skilja på egna problem och andras
~ att kunna släppa illusionen om att bli botad
~ att ha realistiska förväntningar på vården – och livet
~ att kunna se framåt
~ att kunna känna glädje över framgångar
~ att kunna stå ut med osäkerheten inför framtiden
~ att kunna lämna sin smärtidentitet.
Kramiiz Druvan