Så mycket blandade känslor…
Ena stunden är det okej, andra stunden är jag ledsen eller deprimerad. Jag har ont i kroppen, jag har kunnat stå ut med värken hyfsat bra det senaste. Men nu kommer sorg känslorna, att ha en sjukdom som inte syns känns tomt, ensamt, overkligt. Fick diagnosen Fibromyalgi & ME år 2012 och har ännu inte förstått att JUST JAG får leva med eländet. Det är en sorg att inte vara frisk, det är en sorg att inte kunna göra saker på samma sätt längre, det är en sorg att hela tiden behöva tänka mig för HUR jag gör saker och ting. Det är en sorg att inte ha en kropp som fungerar, det är en sorg att stå ut, det är en sorg att INTE bli trodd, det är en sorg att önska att det fanns ett botemedel. Det är en sorg att drömma om att bli frisk.
Allt gör bara ont, det ända jag känner är smärta, det ända jag vill är att slippa skiten.
Smärta, överallt – från topp till tå, vartenda millimeter.
Många ”friska” har tusen drömmar, jag har bara en…att blir fri från Fibron!
~ druvan
Skickar en stor kram. Har själv fibromyalgi, förmodligen ME samt en diagnos som heter Tietzses syndrom som också ger kronisk smärta. Det är inte lätt men man får finna vägar som är lättare för en att gå. Men det ÄR en sorg att inte få välja dessa vägar själv utan att bli tvingad att leta efter dom. Har du blivit erbjuden någon smärtskola eller liknande av din läkare? Kram
Misstänker själv fibro, men vårdcentralen skriver bara ut smärtstillande, hur länge fick du kämpa innan bli tagen på allvar?
Kram på dig!
Jag vet inte hur det känns, men jag skickar ändå en styrkekram till dig!! Hoppas du har bättre dagar oxå…
Tack <3 kram
Stor och tröstande kram från en som vet hur det känns <3