Det tar mycket energi från mig att inte bli trodd, när jag säger att jag har det jobbigt med fibron så får jag alltid svar från andra som ger mig skamkänslor.
T.ex som att fibron är väl inget att skylla på, ”de är väl inte så farlig”.
Och får alltid svaret ”jag har också ont, men jag gnäller inte för det” och då det tydligen inget ”fel” på mig utan det är alltid mer synd om andra.
Jag ska typ bara hålla käft ungefär…
Och spelar ingen roll hur mycket jag förklarar om jag har ont, är trött osv, ingen tar det på allvar.
Blir bemött precis som om jag ljuger och bara skyller på det för att slippa göra saker.
Kommer folk någonsin ta mig på allvar?
Nej, tror inte jag!
Ingen verkar ens VILJA förstå eller ta mig och andra på allvar.
Det är en sak att SÄGA att man förstår, bevisa det också?
Förståelse för mig innebär empati, LYSSNA och INTE ifrågasätt eller ge mig skamkänslor för att jag är ärlig!
Det är mycket dubbelmoral.
Och fråga inte hur jag mår om ni inte tål svaret – SANNINGEN!
Det är falskt beteende.
Jag börjar bli extremt trött på att försvara mig och ska behöva PRINTA in i skallen på folk att jag har en sjukdom.
Får förklara om och om igen.
Får samma frågor från samma person om och om igen.
Det tyder ju på att ni inte har lyssnat och förstått som ni säger att ni gör…
~ druvan