Trött på att vara trött
Trött på att vara sjuk
Mitt sinne kan knappast fungerar
Dimman är alldeles för tjock
Jag försöker skratta bort
Det är svårt, men jag kan ta itu
Men du skulle känna förstört
Om du kände hur jag känner
Smärtan finns där varje minut
Varje sekund av varje dag
Sömn är min enda flykt
Den enda gången det bleknar bort
Min kropp känns mörbultad och misshandlad
Mina muskler är slitna och svaga
Jag vill ge upp, att surra ut, för att gråta
Men av detta kommer jag inte tala
Istället ignorerar jag den smärta
Den trötthet jag tränger undan
Jag härda igenom allt
Ingen kan säga att jag aldrig provat
Jag vill inte vara en börda
Men jag är rädd att jag är förbannad
Jag vet oavsett vad jag gör
Smärtan kan bara bli värre
Så snälla inte döma mig hårt
Jag ber er att förstå
Jag möter denna strid ensam
Och jag gör allt jag kan
Det börjar bli tjatigt
Jag är trött på att behöva skriva detta om och om igen
Ingen verkar vilja förstå
Många går sin väg när dom hör sanningen
Varför sluta bry sig helt plötsligt?
~ druvan
Hej!
Jag har epilepsi och äter mycket mediciner för att motverka alla anfall.
Men min hjärna är trött och jag är frustrerad, arg och ledsen. Jag är trött på att försöka få andra att kunna förstå varför jag är som jag är.
Min sjukdom syns ju inte heller, den sitter ju i hjärnan och i sinnet…
Jag känner med dig och stå på dig…
Du är inte ensam!
Kram Anneli