Tänk vilken lycka..

Människor som är ”friska”, önskar sig för det mesta väldigt mycket.
Sen kommer jag med en ända önskan, och det är att bli smärtfri.
Det ända jag vill är att slippa värk i min kropp, tröttheten som förstör ännu mer, plus massa med symtom på köpet.
Det ända jag vill är att fibron försvinner för gott!
Tänk vilken frihet, tänk vad jag kan göra. Tänk känslan att kunna göra saker man inte kunnat göra. Tänk vilken lycka!
Tänk hur mycket lättare allt hade varit. Fatta vad jag hade levt livet!
Tänk att slippa sorgen av att jag måste tänka på hur jag gör saker, att inte behöva säga NEJ lika ofta till att träffa andra. Eller att ligga med tusen tankar och brutal smärta och vilja ge upp…
Att slippa människor som inte förstår, som inte klankar ner på mig för att jag inte gör som alla andra. Att slippa få höra elaka kommentarer och bli ifrågasatt som om jag ljuger om mitt tillstånd.

Nog för att det väger att bära på smärta, trötthet, symtom. Men sen att behöva bära sorgen över allt detta väger ton!

~ druvan