I tisdags var jag på möte hos Arbetsförmedlingen och fick beskedet att mitt beslut skulle brytas. Mitt beslut jag hade innebar att jag får pengar av arbetsförmedlingen för att jag arbetstränar/praktiserar.
På min praktikplats gjorde jag 3 dagar i veckan, tisdagar, torsdagar och fredagar.
9.00 – 12.00 (tisdagar)
9.00 – 14.30 (torsdagar och fredagar)
Jag har inte kunnat utöka tid.
Och jag har varit på samma ställe i 1 år.
Jag är på en teater kan man säga, vi håller på med drama, dans, bild & form och musik. Där är människor med olika funktionvariationer.
Detta beslut har brutits så får inga pengar alls nu.
Så jag får be läkaren på läkarhuset att sjukskriva mig, sen får jag ringa Försäkringskassan och fråga om det är möjligt att få sjukpenning.
Min handläggare sa att jag får komma tillbaka till Arbetsförmedlingen när jag kan utöka i tid/jobba mer…
Men ska jag inte kunna hitta ett jobb även om det bara gör så få timmar i veckan?
Jag får ju iallafall in lite inkomst, det är ju alltid någonting!
Och är inte Arbetsförmedlingen för alla?
Dom verkar tro att jag kommer må bra av detta? Kommer ju antagligen ta längre tid nu att bli bättre och återkomma till AF…
Detta gör verkligen INTE min situation lättare, snarare MEGASTORT tvärtom!
Även om inte detta är min handläggare som bestämmer detta beslut så känner jag mig kränkt, ”utkastad” och som detta uttrycket – att sparka på någon som redan ligger ner!
När ska samhället börja ta hand om dom som verkligen behöver hjälp? Ert system borde ändras!
Jag är iallafall tacksam för allt annat min handläggare har gjort för mig, hon har alltid gått efter min förmåga/behov angående mina sjukdomar.
Hon har t.o.m hjälpt mig mer än vården!
Trots allt detta kommer jag vara kvar på min ”praktik” som en frivillig aktivitet för jag älskar stället och jag mår bättre att vara där.
Människorna där är så underbara. Dom betyder väldigt mycket för mig, varenda en!
Och jag får vara kvar hur länge jag vill och dom vill ha kvar mig.
Ledarna där försöker även hjälpa mig med detta som hänt, en utav ledarna ska ringa och prata med min handläggare och även andra.
Hon försöker hjälpa mig så mycket som det går och det är jag väldigt tacksam över!
Jag känner mig vilsen, värdelös, oduglig, kränkt osv men med det stöd jag får ger mig lite hopp!
~ druvan
Sista svängen jag var på AF så hade jag turen att möta förståelse. Från dem, men absolut inte från FK. Vi som inte kan jobba heltid får inte ses som värdelösa. Jag tycker man ska se det positivt med de timmar vi klarar. Det är väl bättre än ingenting? Men med myndigheter verkar det ofta vara allt eller inget. Jag frågade min handläggare på FK en gång om varför jag straffades för att jag kämpade på och för att jag VILLE jobba, men ändå inte klarade så mycket. Då svarade hen att ”Ja för att få hjälp av oss så ska ALLT vara uttömt och du ska ha gett upp”. Så mycket för uppmuntran för det man orkar med liksom :-p