Jag vänjer mig aldrig…

image

Känslan när man går in på kontot….
Jag tror inte jag behöver beskriva, för är nog många som vet hur det känns…
Jag är sjukskriven och blev det början av december, skulle sökt sjukpenning när läkarn sa att jag skulle få ngt intyg när hon sjukskrev mig.
Men när jag går in på fk på nätet å ska fixa detta så finns inget där.
Och eftersom att jag har socialfobi så tar det emot att ringa henne, men nu när jag går till ”praktiken” (är kvar där frivilligt ist för att gå hemma och bli sämre) så ska dom hjälpa mig och fixa ett möte med läkaren.

Jag vänjer mig aldrig med dessa motgångar man får stå ut med när man lever med kroniska sjukdomar, alltid en kamp som pågår…
Å den tar aldrig slut…

Jag önskar dagligen att jag ska bli frisk, att detta elände ska ta slut.
Jag önskar dagligen att jag ska kunna jobba med vad som helst och inte behöva begränsa mig så här mycket som jag måste göra nu.
Jag hatar att jag inte bara kan söka vilket jobb som helst, jag hatar att jag inte kan jobba med det jag är utbildad till.
Jag önskar att jag BARA kunde gå och söka jobb överallt utan massa begränsningar!!

I samhället klassas vi som dom svaga, men enligt mig är vi dom starkaste.
Vi kämpar dagligen och får bara mer skit, men vi ger inte upp utan vi fortsätter att ta oss igenom cementen som försöker stoppa oss.
#fuckfibro #fuckME

Och så….
Vill tacka dig älskling för att du finns för mig!
Jag är extremt tacksam, mer än vad du tror.
Tack för att du finns vid min sida, tack för att du finns i mitt liv, tack för att du orkar med mig, tack för att du är du!
Jag älskar dig obeskrivligt mycket!
❤️

~ druvan

2 svar på ”Jag vänjer mig aldrig…”

  1. Ja precis, ”gå i mina skor en mil”… Undra om dom är lika kaxiga då.
    Och oftast ger dom tips osv för att dom inte orkar höra på att folk faktiskt mår dåligt plus att dom inte tål verkligheten -.-’

  2. Tycker du har helt rätt när du skriver att vi sjuka/långtidssjuka klassas som svagast i samhället, men är starkast. Folk som inte känner mig ser mig som en belastning, en kostnad… de tycker att det bara är att ”skärpa till sig”, börja träna, ändra kosten o.s.v. (som att jag inte redan testat). Tänk om man ändå kunde byta kropp med varandra så de okunniga kunde lära sig hur det är.

Kommentarer är stängda.