Kulturcentrum Väst – hotas av nedläggning

”Här kommer ett reportage i Västnytt om oss och nedläggningshotet inför hösten.
Stenungsunds kommun vill, till skillnad från Tjörn, Orust, Uddevalla och Munkedal, inte köpa LSS-platser av oss till hösten.
Detta innebär att vi, i denna känsliga övergång från projekt till egen verksamhet, inte ser hur vi ska kunna klara driva verksamheten vidare.
Vi kommer att behöva mobilisera våra krafter för att påverka Stenungsunds politiker och för att finna alternativ finansiering, och vi behöver även ert stöd, kära följare.
Vi återkommer med förslag på hur ni kan hjälpa oss.”

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/teaterprojekt-for-funktionshindrade-hotas-av-nedlaggning

Här är artikeln i St-tidningen (lokaltidningen i Stenungsund-Tjörn-Orust). Sprid gärna vidare!
Ju fler som får läsa det och sedan skriva till Stenungsunds politiker för att protestera, desto större chanser har vi att få dom att ändra sig.
St-tidningen skrev även i tidningens ledaren om hotet om nedläggning..

Lite om min resa hos dom:
Hösten år 2014 började jag arbetsträna/praktisera på Kulturcentrum Väst (Röda Hjärtan), jag visste ingenting om stället eller vad som skulle ske.
Jag fick hjälp av Eductus (genom Arbetsförmedlingen) att få prova på hos dom, jag sökte en plats efter mina behov med mina sjukdomar och något som jag gillar.
Det jag inriktade mig mest till var ”Bild & Form” för jag älskar att måla/skapa, jag visste inte så mycket om teatern och det var inte den som lockade mig i första hand.
Men det ändrades snabbt, jag fick en helt annan syn och inspiration som jag inte visste fanns, jag fick en ny syn på vad som innebär med att skapa konst.
Innan trodde jag ordet ”konst” bara betydde t.ex. att måla, skissa och rita på ett papper.
Men att skapa konst innebär mycket mer än så, man kan skapa med kroppen, rörelser, rösten, uttryck, osv..

I början, kanske första veckorna såg jag mest på vad dom gjorde på deras teaterrep, jag fick se deras förställning Cross Road, jag var med på Bild & Form.
När jag såg Cross Road för första gången blev jag jätte rörd, jag fällde några tårar. Jag kände sån otrolig varm, djup, äkta kärlek som utstrålades av deltagarna/skådespelarna.

Jag började sakta men säkert delta i förställningen. Lärde känna alla mer och mer, skapade olika saker tillsammans.
Under 1 år har jag som människa utvecklats på många olika plan, psykiskt och fysiskt.
Jag har fysiska sjukdomar som jag jobbar med varje dag, sen jag började har jag känt stor skillnad i min kropp. Jag vågar mer, jag känner min kropp ännu mer.
Jag har psykiska besvär som hängt med i många år och har även fått nya på grund av mitt fysiska ”tillstånd”. Genom att var på Kulturcentrum Väst har hjälpt mig att utveckla mitt dåliga självförtroende och självkänsla.
Kulturcentrum Väst för mig innebär inte bara måla, spela teater, sjunga, dansa osv som kanske många andra tror.
Det är mycket mer än så, det är en mycket speciell vänskap, kärlek, värme, sorg, glädje, gemenskap vi delar med varandra varje vecka.
Vi har byggt upp en jätte fin gemenskap, som betyder mycket för varenda person där. Kulturcentrum Väst får en att känna sig accepterad, respekterad, får en att känna att man duger.

December 2015 gick mitt beslut ut från Arbetsförmedlingen, vilket innebär: praktiken är slut, får inga pengar osv.
Men jag valde att vara kvar där ändå, som jag också fick. Jag är nu där frivilligt.
Jag känner att det är min plats, något som jag inte bara vill ge upp och som får mig att må bättre.
Jag ser hur alla där älskar detta, hur mycket dom har utvecklats. Dom och jag har utvecklats så otroligt mycket på så kort tid.

Att nu få veta att detta underbara projekt som bidrar med så mycket, hotas att läggas ner är tragiskt.
Om detta läggs ner kommer många bli väldigt ledsna, jag kommer bli jätte ledsen. Jag vet att för många….eller jag tror ALLA, kommer detta vara en stor tragedi eller världens undergång!

Jag håller alla tummar & tår att detta ska lösa sig och vi får fortsätta skapa med varandra <3

~ Druvan