Hur många gånger har jag inte trott att jag var inbillningssjuk, att jag kände efter för mycket eller att det var något annat allvarligt fel på mig.
Det där med koncentrationen.
Jag har så svårt att koncentrera mig på vissa saker. Läser jag en bok, tidning eller något annat kommer jag på mig med att jag läst alla orden, men kan inte få ihop en mening av dom.
Närhetsminnet är inte de bästa längre..
Det är verkligen pinsamt, man vill ju inte gärna erkänna sina svagheter när de gäller mentala.
Man skäms på något vis för det, självförtroendet försvinner när man inte tror att man klarar något.
Jag har lätt för att bli ledsen, tårarna kommer väldigt lätt även om det inte är något speciellt ledsamt.
Det räcker med att någon sagt något som jag tolkar på fel sätt.
Då kan jag gå och tänka på det i flera dagar och undra vad jag gjort för fel.
Annars är jag nästan alltid glad och de är ju inte heller så bra, för då är det ingen som tror att man har ont.
”Du som ser så pigg & fräsch ut kan väl inte vara sjuk?” Den kommentaren får man ofta höra.
Måste man se grå & tråkig ut bara för att man lider av en sjukdom som inte syns?
Det känns ändå lättare att försöka vara positiv, även om det inte alltid går.
Vädret spelar stor roll.
Är det grått och tråkigt eller blir det omslag i vädret mår jag mycket sämre.
Då vill jag ibland bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet och inte träffa någon.
Sömnen är ett annat stort problem. Man sover så lätt att man inte blir riktigt utsövd någon gång.
Man är alltid trött.
Min uthållighet i musklerna är lika med noll, jag blir fort trött av monotona rörelser, som när jag hänger tvätt, borstar håret, borstar tänderna..
Fötter, rygg, nacke, axlar och ben värker efter t.ex ett arbetspass, shoppingdag eller bara umgås med vänner.
Jag försöker promenera så mycket som möjligt.
Jag har börjar med frisbeegolf, försöker ta en runda minst 1 gång i veckan.
Det är riktigt kul, min pojkvän och jag brukar göra det tillsammans..
Vad som däremot är värre att stå ut med är alla dessa mer eller mindre goda råd jag får om hur man ska göra för att slippa värken. ”Jag åt det eller det medlet och nu mår jag så bra, prova det eller gör något roligt så tänker du inte på värken så mycket”.
Sådana kommentarer gör mig galen, andra kan ju inte känna hur jag har det.
Men om jag får ha min familj och vänner omkring mig, får arbeta utan att stressa, slippa tänka på vad jag borde ha gjort och slippa ständigt leva med dåligt samvete, då mår jag bra.
Tänk på de ni som träffar oss som har Fibromyalgi!
~ Druvan