Jag pendlar ofta mellan hopp och förtvivlan.
Det blir lätt så när man gång på gång slås ner av sin egen kropp i form av mer eller mindre kronisk smärta, sjukligt trötta muskler.
Jag vet att det är av största vikt att hålla hoppet och humöret uppe för att kunna stå ut och resa sig upp gång på gång.
Jag jobbar på det.
Hårt.
Jag vill ju tänka positivt och må bra!
Kramiiz Druvan