Arbete; sjukskriven just nu.
Depression; känner jag allt för ofta.
F-kassan; avslår mig.
Fibromyalgi; har jag (har haft de i flera år).
Handla; ibland, min pojkvän får bära matkassarna.
Koncentrationen; kunde vart bättre.
Kroppen; gör ont.
Matlagning; gör jag varannan dag, turas om med min pojkvän.
Minnet; närminnet är sämre
Ork; finns ingen.
Oro; oroar mig för allt och inget.
Rutiner; inga bra.
Stress; finns ofta.
Städning; skjuts upp ibland.
Sömnen; är alltid trött.
Tankar; kan jag inte styra över, dom bara kommer.
Träning; inte mycket just nu.
Tvätta; inte så ofta.
Utsidan; syns inte smärtan.
Vikt; går upp & ner.
Vården; kan diskuteras.
Vädret; är det kallt, regnigt eller fuktigt förvärras det onda i kroppen.
Värk; i hela kroppen. Olika ont på olika ställen varje dag.
Ångest; kommer och går.
Stress skapar oro, ångest och depression.
Ont i kroppen = stress, oro osv.
Stress = ondare i kroppen.
Ingen ork gör mig deprimerad.
Att jag inte sköter hemmet gör mig ångest, tur att jag har min älskling som städar.
Städar jag lite så blir jag helt slut.
Orkar ej vara vaken och/eller ligger dagen efter.
Att jag inte orkar bry mig om mig själv ger mig ångest.
Vikten gör mig ledsen.
Att någon säger en elak sak eller gör något mot mig sätter i gång mina tankar.
Massor av tankar.
Sömnen gör mig orolig.
Minnet oroar mig.
Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Jag har dagar som är bra och dagar som är dåliga och extremt dåliga dagar förekommer också.
Allt är som ett ekorrhjul.
Men jag ska hitta ut från det.
Så småning om.
Det gäller att börja i rätt ände för att få tillbaka livet.
Sömnen och rätt medicin känns som dom två saker…
Och att få prata.
Att få reda på allt jag ”lider” av är också viktigt.
Då kan jag lära mig att leva med det och förstå saker som jag inte förstår varför dom är som dom är nu. Som vikt, det onda, sömnen osv.
Att jag lär mig acceptera att det är en del av mig.
Jätteviktigt för mig tror jag.
Kramiiz Druvan
Kommentarer är stängda.