Det känns som att 50% av unga tjejer i bara Sverige i åldern mellan 14-20 har någon gång känt symptom av depression under skoltiden, antagligen flera än så.. att man känt att livet känts meningslöst och att allt bara är jobbigt, man kanske inte ens känner någon mening med livet.
Man kanske känner sig för tjock, även om man inte är det eller så känner man sig utanför och mobbad eller kanske har problem hemma. Vad det än nu är som sätter igång det, så får man för sig att man inte är älskvärd..
Det är antagligen mest under skoltiden detta händer, saker som ät störningar eller till och med att man skär sig eller något annat dumt.
Jag vet en tjej som fick en kommentar från en kille i hennes klass att hon såg lite tjock ut på skolkortet, en månad efter hade hon svår anorexia, det är helt sjukt hur bara en liten kommentar vid fel tillfälle kan få hjärnan att vridas i så konstiga tankar..
Man får helt fel uppfattning om vad som är rätt och fel.. När man är i denna åldern så är man så himla skör, eftersom det är tiden då man försöker komma på vem man själv är och lista ut sin plats på jorden. Det är därför det är så viktigt att man inte ska försöka ta åt sig!
Jag har varit/är där, när jag var 14 började allt, jag var nere på botten, allra längst ner, jag skar mig…
Jag vet också flertalet som känt behov av att spy efter maten och också någon som bränt ut sig när hon var 19 pga att hon jobbade för mycket..är det lixom normalt att man nu för tiden ska vara utbränd redan när man är 19 år!!!??
Det är ju helt sjukt.
Det är skrämmande vart världen tar vägen, jag tycker verkligen att detta ämnet borde bli mer uppmärksammat!
Jag har i alla fall turen att ha vänner och min mamma som visste hur dom skulle agera, eller dom kanske inte visste hur, men det dom gjorde, gjorde så att jag kom tillbaka!!
Och den som faktiskt hjälpte mig mest då var min mamma, precis som NU, jag är så glad att hon fanns där för mig, jag älskar dig Mamma av hela mitt hjärta och jag har dig att tacka mycket för mitt liv idag!! Jag hoppas att alla Kunde ha en sån mamma som jag har!
För jag vet hur svårt det är att veta hur man ska bete sig när man märker att någon mår dåligt..
Ibland har man ingen aning om att en person mår dåligt vilket är ännu jobbigare eftersom då kanske man inte hinner agera förrän det är för sent..
Det bästa man kan göra som en vän om man märker att någon kanske inte mår bra är att lyssna, få dem att känna att de kan lita på dig och bara låta dom veta att du finns där.
För i slutändan är det inte så mycket man kan göra utan det är personen i fråga som måste göra valet att själv komma ut ur sin depression.
Detta är ofta ingenting man pratar om, alla skäms, men jag vet att det ändå känns som man vill skrika ut att man inte mår bra och man vill egentligen fråga om hjälp men man skäms för mycket för man vet egentligen kanske inte riktigt själv varför man började må så dåligt..
Det kan vara små faktorer som händer tätt som bara blir för mycket…
Man liksom tappar sig själv och glömmer vart man är, då betyder inte någonting något längre.
Men det är SÅ viktigt att man pratar med någon, vem som helst som man vet kan lyssna, för man måste få försöka reda ut all röra inom sig innan det trasslas ihop för mycket!!
För det är inget att skämmas för!
I princip alla går igenom en sådan period i livet någon gång, men för vissa är det värre än andra..
Det är antagligen många som blir förvånade över att jag mådde som jag gjorde då, men anledningen till varför jag ens nämner det är för att jag vill få någonting sagt, att det viktigaste av allt, om ni känner igen er i detta så måste ni försöka tänka på dom som faktiskt betyder något för er, kämpa för dom för att hitta gnistan i livet igen, det är inte bara du som drabbas när du mår dåligt, de runt om dig som bryr sig vill inte se dig nere heller.
Det är bara en själv som kan bestämma om man vill komma tillbaka eller inte, försök att göra sånt som ni vet att ni blir glada av, försök att inte tänka för mycket, acceptera att man inte alltid kan vara alla till lags och att det inte alltid finns svar till allt, man ska inte älta allt jobbigt som inte går att göra något åt, fokusera på allt som du kan göra bra och som du vet faktiskt går att fixa.
Lev i nuet och ha folk som ni tycker om runt er!
Det är så mycket i livet som man inte får missa, som man gör om man låter sig själv hamna i det där mörkaste hörnet i skuggan…
Detta är något jag håller på att leva upp till just nu, jag har lärt mig sjukt mycket om allt!
Livet, min sjukdom..osv!
De är en lång och jobbig process, men jag är en helt annan person idag än vad jag var för 5 år sen.
För 5 år sen ville jag ta självmord, jag skar mig, grät hela tiden, hade bara negativa tankar.
Nu har jag andra problem och jag försöker göra samma process igen fast av andra orsaker, kämpar med min fibro!
Aja..
Det känns så hemskt att veta att det finns så många unga tjejer där ute, inte bara dom utan folk i allmänhet, som känner sig borttappade just nu och jag vill bara att alla ska veta att allt kommer bli bättre med tiden..allt som krävs är bara lite tålamod och positivt tänkande!!
Det kan verkligen ändra livet totalt.
Njut av livet, fokusera på alla ljuspunkter i livet istället för allt det negativa.
Vi har bara ett liv här och nu tänk på det.
Försök bara vara en så bra person man kan, och det kan man endast vara om man tar hand om sig själv! Livet blir så mycket bättre då!
Och det kommer komma igen senare i livet!
Även om det kanske inte känns så för tillfället..
Jag fattar inte ens att jag skriver dessa positiva ord nu 🙂
Jag vet hur de är och jag kämpar fortfarande, och jag har tatt åt mig tipsen att vara positiv och de hjälper mig nu när jag kämpar med fibromyalgin 🙂
Nu hoppas jag självklart att ingen av mina läsare mår dåligt utan att ni alla är lyckliga och glada!
Men om någon känner igen sig så hoppas jag att ni fått er en liten tankeställare och att ni vet att ni inte är ensamma!!!
Detta blev visst en hel uppsats!
Men som sagt börja tänka på allt positivt och försök borsta bort den negativa, jag lovar att en helt ny värld kommer öppnas upp för er!
Kramiiz Druvan 😀