Det är lite svårt att skriva just nu..
Inte så att jag inte har något att skriva om, snarare att det känns som upprepningar.
Jag blir trött på min egna röst då jag upprepar min dagliga kamp.
Blir trött på att känna hur Fibron ständigt finns där.
Antingen är den i vägen som en stor fet stubbe eller så ligger den och lurar som ”Fula Gubben” i skuggorna. Fibron har gjort mig så illa att jag bara vill ignorera den…
Jag vill inte skriva mer om den smärtan i kroppen.
Jag vill inte skriva om hur mina känslor går upp och ner som en hysterisk jojjo. Eller att jag gråter jätte ofta utan att ha en aning om varför..ibland!
Jag vill inte skriva ännu ett inlägg om detta…
Eller dela med mig att jag är skit sur på alla de människor som någonsin gjort mig illa. Jag vill berätta för dem hur de sårat mig. Saker de gjort fel. Och ”Vänner” som ställt kolossala krav utan att finnas där för mig.
Släkt som ger mig skuld för deras mentala brister. Jag blir arg….
Jag är trött på att hålla mig i skinnet och inte skrika rätt ut åt folk som är dumma.
Sen är jag trött på att höra mig själv förklara hela tiden, finns ingen förståelse i världen längre.
Folk kan vara så FITTIGA!
Jag är trött på folk som försöker ta min energi, försöker trycka ner mig till botten igen. Jag blir sjukt sårad när vissa människor vet exakt vad jag går igenom och får stå ut med dag in och dag ut…OCH fortfarande klankar ner på mig, HUR TÄNKER NI EGENTLIGEN?!
Som tur är FINNS de fortfarande lite medmänsklighet kvar bland oss alla ♥
Kramiiz Druvan
Aao, ja varför? 🙁 de tar enorm mycket energi!
Kram <3
Kunde lika gärna varit jag som skrivit detta..
Varför måste vi alltid försvara och förklara?
Det tar så mycket energi..
Kramar om ♡
♥♥