Kronisk sjukdom är en förlust av destinationen, en karta som tidigare hade väglett den sjuka personens liv: sjuka människor måste lära sig att tänka annorlunda.
Destinationen och kartan jag hade använt för att navigera innan var inte längre användbar.
Det har varit fruktansvärda år för mig, men nu är jag lite bättre. Under gymnasietiden var som jag sämst!
Det känns som att de ända jag gör är att: stå ut, kämpa, stå ut, kämpa…
Att acceptera sin sjukdom är inte de lättaste, att leva med den går inte att beskriva hur jobbigt är egentligen…jo visst jag skriver om den och hur jag upplever den men ord är bara ord.
Men jag är så jävla stolt över mig själv, jag har kommit en bit på vägen och de betyder mycket för mig att jag inte gett upp.
För när jag ser tillbaka i tiden så märker jag hur jävla illa de var, jag hade ingen livsglöd alls.
Jag ville bara ge upp, gå och dö bokstavligen för jag orkade verkligen inte stå ut längre.
Slutet av 2012 började jag umgås med Marcus och vi blev tillsammans januari 2013, han är en stor del av de som gjorde att jag aldrig gav upp helt. Är sjukt tacksam för dom som försökt finnas där för mig, och Marcus som ville ha mig även fast jag mådde piss osv.
Kramiiz Druvan

Oja, härligt! Kram
Vad underbart att du träffat en så fin kille. Jag hade nog gått under om jag inte haft min fina man som alltid stöttar och peppar. Kram