Idag har jag varit på Iris Hadar, det var min första dag där.
Deras bemötande är underbart, jag trivs redan 🙂
Den första uppgiften jag fick göra var att göra min egna ”arbetsdagbok”, där jag skriver hur min dag har varit.
~ Man kryssar i skalor om t.ex värk, trötthet, stress osv.
~ Vad som har varit negativt eller positivt.
~ Hur mycket pauser man behövt ta under dagen.
En stund innan jag slutade för dagen satt jag och pratade med en person som jobbar där, hon ställde lite ”enkla” frågor och tillslut började jag helt plötsligt gråta för att jag blir väldigt känslig när andra ställer frågor om mig.
För mig är det jobbigt att prata öga mot öga om mig och mina ”problem”.
Jag har alltid varit känslig, och jag tror att min nervositet gjorde så jag blev extra känslig…
Så för mig är det inte lika jobbigt att skriva om det istället!
Och som hon sa ”Vi är här för att hjälpa dig” 🙂
Det är något jag aldrig får in i min skalle att de inte kommer döma mig 😉
Men jag är glad att jag börjat där 😀
För nu kan jag utvecklas mer, få ”svar” på vad jag klarar av med min sjukdom, och dessutom lära mig själv att jag duger som jag är.
~ att de är okej att ha visa nedsättningar.
~ att de är okej att ta allt i sin egna takt.
~ att de är okej vara sig själv!
Kramiiz Druvan 🙂