Jag blir lika besviken varje gången någon ”vän” tar bort mig på facebook, man har varit vän med dom i flera år och helt plötsligt duger man inte för dom och de bara tar bort en utan att säga någonting.
Men jag vet redan varför, de är bara för att jag är jag, och att jag skriver om min fibromyalgi…
Fast jag skriver mest bara på min blogg och länkar den i olika grupper, sen är de upp till er om ni vill läsa min blogg.
Det känns som att de inte bara är på grund av detta utan på grund utav att ingen kan acceptera mig för den jag är!
De är bara EN person som har skrivit ett meddelande till mig och sagt något…
Men tycker fortfarande att folk är barnsliga, för oavsett om dom tar bort mig så har dom fan ingen empati för andra ändå!
Utan de handlar bara om dom och allt ska vara så jävla PERFEKT hela tiden, ”ingen mår dåligt, ingen har problem så låt oss bete oss som svin”.
Japp, jag känner mig så jävla sviken!
Att ingen lär sig att bete sig, för om man är någons vän så ska man stanna kvar oavsett hur du eller din vän mår eller har de.
Då är ni inga äkta vänner om ni bara skiter i era vänner, de är ju meningen att man ska stötta varandra och man behöver sina vänner speciellt i svåra stunder!
Kramiiz Druvan
<3 <3 <3
Jag har själv både gallrats bort och gallrat bort en del vänner för att de inte kunnat förstå. De har velat umgås med mig när jag haft bra dagar och när jag tagit allt ansvar för planering. Men mår jag dåligt hörde jag aldrig av dem och jag fick höra diverse ”råd” och att det ”bara var att skärpa mig” och att det var ”tråkigt att umgås”. Men på ett vis är jag glad. Nu har jag kvar äkta vänner. Det är de enda vänner som är värda att ha.
Känner igen mig så väl. Jag har börjat plocka bort alla med dålig energi tror inte man behöver dem utan tror man ska omge sig av vänner som förstår. Fast dem är lätträknade iallafall för mig
Förstår dig precis! Kram på dig
Jag kommer alltid finnas för dig, oavsett! <3