Det ögonblicket när varenda muskel i kroppen gör ont. När du sitter helt stilla, men du får skarp stickande smärta i slumpmässiga platser. Det lämnar så fort som den kommer. Den tid då det känns som om det finns vikter kopplade till dina händer…du kan faktiskt känna tyngden och smärta i axlarna, som om armarna drar dig nedåt.
En tid då du är hungrig, så hungrig, att du faktiskt känner dig illamående, men det finns inget sätt att du har energi att gå fixa något att äta och du vet att även om du kan uppbåda energi för att sprida lite marmelad på ett bröd eller kasta något i mikron, att smärtan som skulle komma med det är inte ens värt att tillfredsställa hungern. En tid när lederna värker och huden bränner och du känner att du har feber…är du säker på att du förmodligen har feber tills du tar tag termometern och se att du inte har det.
Lederna gör ont att flytta eller använda. Du har huvudvärk. Din hud är öm vid beröring. Du är ömmande. Du känner att du har influensa, men du vet att du inte har det.
Du är hela kroppen från topp till tå, känns som om du mötte ett monster i en mörk gränd, som tog en enorm klubb och slå dig med det. Smäller ner den om och om igen medan du krypa upp i fosterställning, ber att du kommer att leva. Då inser du att ett monster är här för att slå dig ner i en mörk gränd. Monstret har ett namn, som är Fibromyalgi. Den har även ett par smeknamn. En vara Fibro. En annan, ännu kortare än, är FMS.
Efter att ha sökt med ljus och en lykta för att hitta något att besegra detta monster med, inser du att det inte finns något. Ingenting som människan känner till kan slå detta monster. Du inser att det inte finns något du kan göra, för att försvara dig själv. Det kommer att följa dig för resten av ditt liv, och när du minst anar det, det kommer att börja slå dig igen och igen. Om och om igen tills du undrar om du ska överleva. Ibland kommer du även önskar att du inte skulle överleva, så att du kan äntligen fly vrede smärta och trötthet. Så att du inte skulle ha otaliga ändlösa dagar framför dig, känner så här.
Många människor tror inte på monster. De säger att det finns bara i din tankar. Den Fibromyalgi monstret är inte annorlunda. Vissa människor tycker inte att den existerar. De säger att ”it’s all in your head”. Det gör det ännu mer skrämmande. Det ger monstret makt över dom som det attackerar.
Allt detta kombinerat bär en person ner. Sakta men säkert börjar man känna sig ledsen och deprimerad.
Du känner dig besegrad. Du känns som ett misslyckande i livet, på grund av de många begränsningar som detta monster ålägger dig. Det stjäl dina vänner. I vissa fall, stjäl det din familj. Det tar bort jobb som tar bort egenvärde och självkänsla.
Det är där jag är ibland. Hukar från monstret.
~ druvan
Hej Madde 🙂
Tack, detsamma! Kickar gärna in på den. Kramiiz
Hej, dina texter berör mig för jag lever också med fibromyalgi och vet hur det påverkar ens liv. Jag hoppas att du har stöd i din omgivning och att du har fått kontakt med någon inom sjukdomen som har god kunskap om fibro. Har startat en ny blogg där även jag delar med mig av min vardag så kicka in där om du har lust.
/Kram Madde