Jag fattar inte hur folk tänker?
Ska man vara döende för att folk ska ta en på allvar, lyssna på en eller tro på en överhuvudtaget?
Vi människor med olika diagnoser/sjukdomar vill INTE leva med detta! (Rätt självklart!!!)
Men vi måste…
…och vi måste acceptera den MEN det tar tid… Eller måste och måste…nej, snarare vi BEHÖVER acceptera den. Vi BEHÖVER lära oss att leva med H*******.
Och för att klara av det måste vi få riktigt stöd från er.
Vi behöver och vill inte höra på samma tips från er om och om igen. Det hjälper inte, vi kommer ta saker och ting i vår takt. Inte eran & samhällets takt!!
Vi behöver någon som lyssnar (LYSSNAR på riktigt), vi behöver någon att lita på och någon som ger en tröst och visar att –
DET ÄR OKEJ ATT VISA KÄNSLOR!
Ni ber oss att gå med ett fake smile och ni ger oss ”tips”..
Men ni ger oss inte tips som är bra för oss, ni ger tips som är bra för er. För att ni ska kunna klara av att möta oss på stan, till exempel.
Ni klarar inte av att en annan människa mår dåligt och därför tror ni att personen kommer bli bättre av era SKIT tips?! Och elaka åsikter!?
Ni gör bara saken värre!
Ni ger oss istället sämre psyke, mera stress, MERA VÄRK (i mitt fall), dålig självkänsla, dåligt samvete för att vi är annorlunda och lever inte som SAMHÄLLET VILL…
”Vi får inte vara sjuka”
Men om en person är döende så snackar vi ”BOOOM”.
Massa pussipuss och gulligull.
Jag är J*VLIGT trött på människor som ska påpeka hur jag ska leva och vad jag ska hålla tyst om. Och tycker inte min sjukdom är så speciellt allvarlig.
Snälla, tänk ett steg längre för tusan, den kan bli ”farlig” i längden. Psyket far åt skogen när man lever med den skiten jag gör, jag står ut dagligen, varje sekund, minut, timma, dag, vecka, månad, år…Jag får ingen paus eller vila från den.
Tror du inte att jag har tänkt dumma tankar då? Jo, just därför tycker jag att dom flesta sjukdomar klassas som ALLVARLIGA eller ”dödlig i längden”.
Man behöver inte vara döende för att lida. Folk med smärtdiagnoser lider år ut och år in.
Varje dag.
Ibland är smärtan så hemsk att man för stunden kanske önskar sig en snabb hädangång.
Men vi gör det inte.
Vi lever. Jag lever och du lever.
Miljontals med smärta lever.
År ut och år in.
Aldrig förskonade från lidandet. Vad är styrka om inte det?
Själv har jag ett hyfsat stark psyke, jag lever ju!
Jag är stolt över mig själv att jag ALDRIG gett upp när jag varit i mina svartaste och jobbigaste perioder!
#fuckfibro
#fibrofighter
#tänkenextragång
#fysisktochpsykiskt #ohälsa
#getillitochkärlekochhoppochkramar
~ druvan
Tack 😀
Du skriver (alltid) så BRA!
Stor kram från en annan drabbad
Ett litet meddelande för att belysa mobbning och stötta de utsatta:
Våren 2011 sade en 60-årig kvinna upp sig från sitt jobb på Prevent i Stockholm där hon hade arbetet i hela sitt liv för att Jessica Nilsson Frisk, en tjej född 1981 som ändå bara arbetat där i några år, tillsammans med sina kollegor hade hjälpt en utomstående, dömd kriminell narkoman att förtala och mobba kvinnans jämnårige son där på en oerhörd nivå bakom ryggen på henne under flera års tid. Bägge hade varit jättesnälla mot henne själva. Sonen hade precis önskat henne en god jul när allt uppdagades. När detta framkom, ljög Jessica även och påstod sig ha blivit hotad av sonen. Den nya VD:n sen endast två år- Maria Schönefeld – och även Jessicas egen chef Mats Quist, hjälpte gruppen sprida förtalet ytterligare när det hela slutligen framkom. De ljög sen ända till slutet när facket kom in för att hjälpa kvinnan. VD:n försökte t.o.m. lägga hela skulden på sonen för att ingen skulle få veta sanningen om mobbningen.
Den äldre kvinnan mådde så fruktansvärt av detta att hon först blev sjukskriven och sen sade upp sig. Hon hade då arbetat där i 41 års tid – ända sen hon var 19 år gammal, varit anställd längst av alla och hade bara fyra år kvar tills pensionen. Sonen var lätt förståndshandikappad, hade blivit mobbad hela sitt liv och mådde redan väldigt dåligt, det visste alla. Moderns jobb var det enda ställe där han inte hade upplevt att folk varit elaka mot honom och alltid hade känt sig trygg. Han hade hälsat på henne där ända sen han var liten.
Jessica själv stod helt utanför hela tiden. Var inte ens med på ett möte. Hon bad inte ens om ursäkt när kvinnan berättade hur fruktansvärt hon hade mått av hennes förtal och att det var det absolut värsta hon varit med om i hela sitt liv.
Den då 50-årige narkomanen, som tidigare arbetat där som vaktmästare och som andra anställda visste brukade droger även på arbetstid, vägrade den nya VD:n att veta något om med motiveringen att hon varken hade träffat honom eller ens visste vem han var. Han fortsatte därför besöka jobbet drogpåverkad även långt efter att kvinnan sagt upp sig och var lika välkommen fortfarande. Han är dömd och finns med i Lexbase.se. Mats pratade t.o.m. med honom under hans besök i dessa tillstånd. Prevent jobbar just för att skapa en bättre arbetsmiljö, få ned olycksfall och motverka mobbning. Nu drivs det av en ledning som hjälper utomstående kriminella narkomaner att förtala de anställdas barn.
Alla Ni som tar avstånd från mobbning och maktmissbruk mot de redan svaga och utsatta: sprid detta vidare! Arbetet heter Prevent och ligger på Ringvägen 100 i Stockholm. (www.prevent.se)