Min smärta finns konstant, alltid, i mina skulderblad/nacke/axlar/bröstrygg.
Den är där när jag vaknar, när jag jobbar, när jag studerar, när jag lagar mat, när jag umgås med mina vänner, när jag går och lägger mig och åter igen när jag vaknar.
Jag är aldrig smärtfri.
Aldrig!
Jag tvingas sätta på mig en mask för att inte göra personer i min omgivning oroliga/obekväma för det finns dagar jag bara vill ge upp och lägga mig ner och verkligen skita i vilket.
Jag har under många år av min uppväxt inte visat mina känslor och hållit inne dom!
Nu de senaste skriver jag ner va jag känner och hur jag mår men endå så döljer jag de ibland när jag träffar folk.
Vill inte sitta och va deprimerad varenda gång jag träffar någon..
Men de är svårt ibland..
Ibland är jag ju gladare om de är någon speciell vän eller liknande 🙂
Så försöker vara positiv men som sagt de är inte lätt.
Jag har mycket inom mig som vill ut varje dag, detta tär en väldigt mycket psykiskt!
Därför är de skönt att skriva om detta och de är lite hjälp på traven ifall ingen förstår..
Jag vill gärna att mina nära och kära.. alla, ska förstå vad de är som tynger varje dag.
Varför jag mår si & så dom dagarna eller varför jag inte gör de.. blabla… man måste ju alltid ha en förklaring till allt nu för tiden..
De är så här jag mår, that’s it!
Jag kan inte hjälpa de..
De ända ordet jag kan är ”kämpa”…
För de är de ända jag gör!!
Kramiiz Druvan