{"id":1526,"date":"2013-09-17T17:31:50","date_gmt":"2013-09-17T15:31:50","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/?p=1526"},"modified":"2013-09-17T17:31:50","modified_gmt":"2013-09-17T15:31:50","slug":"anorexia-isabelles-resa-%e2%99%a5","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/2013\/09\/17\/anorexia-isabelles-resa-%e2%99%a5\/","title":{"rendered":"Anorexia ~ Isabelles resa \u2665"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nIsabelle har \u00f6kat fr\u00e5n 48 cm till 57 cm runt midjan p\u00e5 bara 1 \u00e5r. \ud83d\ude42<\/p>\n

Denna fina tjej k\u00e4mpar med Anorexia!
\nHon \u00e4r en riktig k\u00e4mpe, hon \u00e4r p\u00e5 god v\u00e4g!
\nSTARKT gjort \u2665
\nHoppas de forts\u00e4tter p\u00e5 den goda v\u00e4gen \ud83d\ude42
\n<\/strong><\/p>\n

Skrivet fr\u00e5n Isabelle:<\/p>\n

Man \u00e4r inte vad man \u00e4ter, utan hur man \u00e4ter.
\nMin resa ur en \u00e4tst\u00f6rning.<\/p>\n

Jag vill dela med mig av en del av den stora resa som jag g\u00e5tt\/g\u00e5r igenom.
\nMin f\u00f6rhoppning \u00e4r att n\u00e5 ut till dem som har ett jobbigt f\u00f6rh\u00e5llande till mat, s\u00e5 som jag hade.
\nF\u00f6r drygt 6 m\u00e5nader sen tog jag mig till ett behandlingshem i G\u00f6teborg, p\u00e5 eget initiativ. D\u00e4r behandlas personer med \u00e4tst\u00f6rningar. Jag blev intagen akut p\u00e5 heldygnsv\u00e5rd n\u00e4r de kommit fram till vilket skick jag var i. Min puls var extremt l\u00e5g, och mitt blodtryck likas\u00e5. Kroppen var i sv\u00e4ltl\u00e4ge, d.v.s gick p\u00e5 sparl\u00e5gor. Jag fick v\u00e4lja mellan att skriva in mig p\u00e5 hemmet, eller bli skickad till psykv\u00e5rd i Trollh\u00e4ttan.
\nJag \u00e4r glad att jag tog den hj\u00e4lp jag beh\u00f6vde. Om jag hade fortsatt att leva som jag gjorde, och inte f\u00e5tt hj\u00e4lp, hade mitt hj\u00e4rta slutat sl\u00e5.<\/p>\n

Under 1 \u00e5r hade jag tr\u00e4nat stenh\u00e5rt. Jag kunde bland annat springa 2 mil om dagen, jag tr\u00e4nade varje dag i veckan, ibland 2 g\u00e5nger om dagen.
\nJag hade en v\u00e4ldigt strikt kosth\u00e5llning. Jag r\u00e4knade kalorier, hade f\u00f6rbjudna livsmedel, och jag v\u00e4gde mig som minst 5 g\u00e5nger om dagen. N\u00e4r jag inte r\u00f6rde p\u00e5 mig s\u00e5 surfade jag ofta runt p\u00e5 sidor med tips om hur man g\u00e5r ner i vikt. Hela mitt liv cirkulerade kring kost och tr\u00e4ning. Jag var helt inriktad p\u00e5 att bli den ”b\u00e4sta” versionen av mig sj\u00e4lv. Till vilket pris som helst! Sjukdomen tog inte bara \u00f6ver mina tankar, utan \u00e4ven mitt sociala liv, eftersom att jag inte kunde \u00e4ta det mina v\u00e4nner och familj \u00e5t s\u00e5 undvek jag s\u00e5dana situationer. Det hade skett en personlighetsf\u00f6r\u00e4ndring hos mig, jag var inte den glada, varma, positiva Isabelle l\u00e4ngre, utan jag hade blivit en sj\u00e4lvupptagen, l\u00e4ttirriterad zombie. Jag kom p\u00e5 mig sj\u00e4lv att vara n\u00e5gon jag inte \u00e4r. Det var d\u00e5 jag best\u00e4mde mig, att s\u00e5 vill jag inte ha det. <\/p>\n

Jag var inne p\u00e5 behandlingshemmet mellan januari till slutet av mars. Det var det v\u00e4rsta jag varit med om. N\u00e5gon som inte varit d\u00e4r kan nog inte f\u00f6rst\u00e5, men jag ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara.
\nJag skrev dagbok n\u00e4stan varje dag. De f\u00f6rsta dagarna var jag f\u00f6r tr\u00f6tt f\u00f6r att skriva, f\u00f6r slut f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5nting. All utmattning jag hade l\u00e5st inom mig kom ut p\u00e5 en och samma g\u00e5ng. Att resa mig fr\u00e5n stolen eller att ta p\u00e5 mig en strumpa var en stor kraftanstr\u00e4ngning.
\nDet var \u00e4nd\u00e5 en l\u00e4ttnad att komma dit, f\u00f6r d\u00e4r var det okej att vara tr\u00f6tt och ledsen. Det var okej att \u00e4ta. Jag kunde \u00e4ntligen \u00e4ta det jag h\u00e5llit mig borta ifr\u00e5n. Gick emot allt jag tidigare st\u00e5tt f\u00f6r, genom det br\u00f6t jag mina sjuka m\u00f6nster. Jag kommer ih\u00e5g f\u00f6rsta g\u00e5ngen det serverades spagetti och k\u00f6ttf\u00e4rss\u00e5s och till det skulle vi dricka r\u00f6d mj\u00f6lk. Att f\u00e5 i mig det var en upplevelse av skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning. Det var inget som h\u00e4nde n\u00e4r jag \u00e5t det. Inget annat \u00e4n att jag k\u00e4nde mig som en vinnare efter\u00e5t. Jag fick s\u00e5 sm\u00e5ningom en trygghet i mina erfarenheter. <\/p>\n

Alla patienter \u00e4r strikt kontrollerade. Det f\u00e5r absolut inte f\u00f6rekomma n\u00e5gon form av motion, alla ska sitta\/ligga ner. Det finns vissa smygknep f\u00f6r att f\u00f6rbr\u00e4nna kalorier, behandlarna sa till patienterna titt som t\u00e4tt att slappna av, att sitta riktigt p\u00e5 stolen, f\u00f6rflytta sig l\u00e5ngsammare. Man var alltid under uppsyn. Toaletterna \u00e4r l\u00e5sta f\u00f6r att f\u00f6rhindra kr\u00e4kningar och motion. Vissa g\u00e5nger var jag tvungen att g\u00e5 p\u00e5 toa med \u00f6ppen d\u00f6rr, medan en behandlare stod d\u00e4r och observerade. Vissa patienter f\u00e5r f\u00f6r sig att springa p\u00e5 st\u00e4llet, g\u00f6ra upphopp och utfallssteg inne p\u00e5 toaletten.
\nJag t\u00e4nkte tanken, men gjorde det aldrig. Jag hade l\u00e4nge haft en stor motivation att bli frisk, att bli fri.
\nMan \u00e4ter 6 g\u00e5nger om dagen och efter frukost, lunch och middag var det best\u00e4md vila i ”tvrummet”. De f\u00f6rsta veckorna var jobbigast. Jag k\u00e4nde ingen och det var v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att slappna av. Det var en tjej som alltid gr\u00e4t av \u00e5ngest efter m\u00e5ltiderna.
\nJag hade ingen stark \u00e5ngest d\u00e5. Jag tror att det beror p\u00e5 min starka motivation till att bli frisk. Varje svald tugga \u00e4r ett steg i r\u00e4tt riktning. <\/p>\n

Ibland var ot\u00e5ligheten jobbig. Jag ville att det skulle g\u00e5 fort. Jag ville omedelbart slippa tankarna och mina konstiga vanor. Men jag fick lov att acceptera att f\u00f6r\u00e4ndringar, inpr\u00e4ntade m\u00f6nster och sjuka vanor tar l\u00e5ng tid att bryta. L\u00e5t det ta den tiden. Skynda l\u00e5ngsamt. Jag l\u00e4rde mig att leva h\u00e4r och nu – minut f\u00f6r minut. <\/p>\n

Efter behandlingshemmet, insp\u00e4rrad i flera veckor, i en lokal med enstaka f\u00f6nster, utan speglar, utan v\u00e4nner och familj, utan gl\u00e4dje och under st\u00e4ndig uppsyn valde jag att forts\u00e4tta min v\u00e5rd hemma. Jag har fortfarande lite kontakt med en behandlare som har hj\u00e4lpt mig s\u00e5 mycket redan fr\u00e5n b\u00f6rjan. Hon har hj\u00e4lpt mig genom alla de utmaningar jag st\u00e4llts inf\u00f6r.
\nJag \u00e4r v\u00e4ldigt tacksam \u00f6ver allt st\u00f6d jag f\u00e5tt genom detta, av familj, behandlare och v\u00e4nner. Det betyder oerh\u00f6rt mycket. <\/p>\n

Nu 6 m\u00e5nader senare m\u00e5r jag b\u00e4ttre \u00e4n bra. \u00c5ker fortfarande till kliniken f\u00f6r vikttagning, har ibland testm\u00e5ltider och samtal med behandlare. Ibland \u00e4r det sv\u00e5rt, jag st\u00e5r emellan sjukdomen och ett liv utan \u00e4tst\u00f6rning. Jag \u00e4r absolut inte d\u00e4r riktigt \u00e4n, men snart. Jag fr\u00e5gar mig sj\u00e4lv vem jag \u00e4r. Sjukdomen gjorde mig till n\u00e5gon annan och nu p\u00e5 v\u00e4gen ur den \u00e4r det sv\u00e5rt att veta vem jag \u00e4r. \u00c4r jag den jag var innan? Eller har jag blivit n\u00e5gon annan? <\/p>\n

Bilden i b\u00f6rjan av inl\u00e4ggen tog jag precis innan jag \u00e5kte till behandlingshemmet. D\u00e5 v\u00e4gde jag 35 kg. Jag s\u00e5g mig i spegeln f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 v\u00e4ldigt l\u00e4nge. N\u00e4r jag ser tillbaka p\u00e5 bilden s\u00e5 ser jag n\u00e5gon annan, n\u00e5gon jag aldrig vill eller ska bli igen. <\/p>\n

Motg\u00e5ngar g\u00f6r oss starkare, om det \u00e4r s\u00e5 att jag f\u00f6r\u00e4ndras p\u00e5v\u00e4g ur detta s\u00e5 vet jag att det \u00e4r en positiv f\u00f6r\u00e4ndring. Jag g\u00e5r ur detta med en erfarenhet jag kommer att ha med mig i hela livet. Med ett sunt f\u00f6rh\u00e5llande till mat och tr\u00e4ning, sunda v\u00e4rderingar om vad som egentligen \u00e4r viktigt i livet. Jag har kommit l\u00e5ngt, jag m\u00e5r b\u00e4ttre. \u00c4r inte lika r\u00e4dd f\u00f6r mat l\u00e4ngre, jag kan t\u00e4nka klart igen. Mitt h\u00e5r p\u00e5 huvudet har kommit tillbaka. Jag \u00e4r gladare, mer livfull. Min kropp och sj\u00e4l m\u00e5r bra och hj\u00e4rtat sl\u00e5r som det ska. Jag har valt livet! <\/p>\n

Och de som k\u00e4nner att de vill leva h\u00e4lsosamt, s\u00e5 hoppas jag att ni g\u00f6r det den r\u00e4tta v\u00e4gen. Uteslut ingen mat f\u00f6r vi beh\u00f6ver alla delar av kostcirkeln. \u00c4t efter din hunger och m\u00e4ttnadsk\u00e4nslor. Tr\u00e4na m\u00e5ttligt f\u00f6r att det \u00e4r kul och inte f\u00f6r att du k\u00e4nner att du m\u00e5ste. L\u00e5t det inte ta \u00f6ver DITT liv.<\/em><\/strong><\/p>\n

~ druvan \ud83d\ude42<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Isabelle har \u00f6kat fr\u00e5n 48 cm till 57 cm runt midjan p\u00e5 bara 1 \u00e5r. \ud83d\ude42 Denna fina tjej k\u00e4mpar med Anorexia! Hon \u00e4r en riktig k\u00e4mpe, hon \u00e4r p\u00e5 god v\u00e4g! STARKT gjort \u2665 Hoppas de forts\u00e4tter p\u00e5 den goda v\u00e4gen \ud83d\ude42 Skrivet fr\u00e5n Isabelle: Man \u00e4r inte vad man \u00e4ter, utan hur man … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4523,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1526","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1526","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4523"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1526"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1526\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1526"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1526"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/druvan\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1526"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}