Nu när jag sitter här och bloggar, så måste jag ju såklart tillägna minst ett inlägg till älskade, älskade Hultsfred.
”Jaha, var fan fick hon Hultsfred ifrån”? tänker min enda läsare, Ellinor. (Haha fnissar lite för mig själv:)
Jo, jag tänker på Hultsfred för att jag lyssnar på Anna Ternheim. Jag var på Hultsfred 2008 och 2009. De absolut bästa banden jag har sett är Babyshambles, A Camp och HIM, och då såg vi många. Ludacris, The Sounds, Sahara Hotnights, Lasse Winnerbäck, Timbuktu, Gossip är bara förnamnen. När jag och Linda tittade på A Camp var det en fin upplevelse. Nina Persson sjunger som en ängel! Och mitt i alltihopa, dyker Anna Ternheim upp. Och där, mitt på ljusa eftermiddagen bland leriga stövlar solglasögon utan glas, öronskydd och fulla emos, fällde vi varsin tår. Det var så himla fint. Sen den eftermiddagen älskar jag Anna Ternheim!
De banden som jag anser var de bästa, var de man gungade i takt med i över en timme och fick blandade känslor för, utan att känna att man stod där så länge. Har ni aldrig varit på en festival, ÅK!
Äckliga bajjamajjor, sopor och burkar överallt, hästkött, gitarrer, borttappade tältdelar, flottigt hår och använda tamponger, det ÄR UNDERBART! Man bara lever. Och lyssnar på musik.
Peace.