Stämplad för livet.

Jag önska jag kunde få väck allt, allt som slängs på mig, allt mina barn fått lida för, mitt förflutna påverkas även idag, det närmar sig stämningen i tinget, vad ska jag få höra denna gången?? Hur ska jag tackla det denna gång, allt jag blir anklagad för som jag ej gjort, all denna misshandlen jag ska utfört, förtjänar jag inte att få ett polisförhör och en ärlig rättegång om jag nu hade gjort detta? Varför ljuga ihopa massa, varför använda barnen som kort som i ett spel, varför hota dom med saker ,skrämma dom, varför inte låta dom vara barn och få utvecklas som dom ska , att få vara flickor och få utvecklas som flickor… Varför göra dom till individer dom ej är. Jag bryr mig inte att folk tror saker om mig, men när det används mot mina barn och ljuger ihopa massa skit. Kollar man i alla papper så finns där saker som går emot sociala myndigheter , Är det fel att älska sina barn? är det fel att man reagerar och gör allt för dom, att man som förälder vill vara delaktig i deras liv, Jag är den jag är och jag vet att jag har ändrats genom åren, Jag är inte den jag var förr, Jag är bara mamma och e varken ute och super eller knarkar längre, jag har lagt allt på hyllan, för det finns så mycket annat som är viktigare. Jag finns i alla register, men i dessa papper så har ja ej ändrats, sista uttlåtandet jag fick från familjerätten fick jag höra att jag ej var lämplig vårdnadshavare , jag höll på att skratta ihjäl mig då jag hade ensam vårdnad om 3 barn, gemensam om två , hur kunde jag då inte vara lämplig?? Men tydligen var han lämplig som inte vill jobba men ha pengar, Tydligen e man lämplig som lämna två barn till en granne som utnyttjar dom med sexuellt ofredande, jo de e ju klart, han får ju barnens skadestånd, och ville att jag skulle döda personen efter allt var klart, ljög ihop att han ej visste vem det var, sen fick jag namn och adress, nämen grannen brevid han, han hade lämnat dom, han såg till att detta hände mina barn, han är lika skyldig i detta anser jag, under dessa år har han anklagat mig för att barnen blivit sexuellt utnyttjade hos mig, nu kom detta fram och då undrar man hur länge detta pågått.? Barnen berättar mer och mer från mig , saker dom ej hittar på, saker dom sitter och gråter om, och e rädda att det ska komma fram. Han stämpla mig för min diagnos och att mina barn har samma diagnos, men vi är människor vi med, nu visa det sig att det ena barnet oxå har sama diagnos som oss, svaret från han blev, hur får man väck detta felet. felet, hur kan man säga så om sitt barn, kan ju vara för att just jag hade ju rätt, jag sa till om det innan psykologen sa något.. Men jag som ej bor med dom märker mer än han, men han erkände att varför skulle han lyssna på mig, han lyssna på skolan och socialen än mig, han kan ej ta ett beslut sj heller för han tar det med socialen för dom har varit med sålänge, fast dom ej finns i familjen längre, eller advokaten, han kan inte ta ett eget beslut, då anser ju jag att kan man ej det så är man ej lämplig vårdnadshavare för då kan man ej se till barnens behov eller omsorg, och då kan jag ju säga att han brister i många saker, köper ingen yoggi eller krämer för de e för dyrt, mycket pizza, korv och köttbullar, fiskpinnar och blodkorv, varför ska man tillaga annat när han behöver pengar till sina spel, tar med barnen på daiting middagar mm, aktiverar ej dom , dom ska sitta på sina rum så fort dom kommer hem, bio och pizza på helgerna. man lär sig inte mycket att titta på film varje dag… Här rör vi på oss och hittar på roliga saker och de behöver inte kosta något heller. varför isolera dessa barn bara för man inte vill röra på sig? varför ljuga för dom, varför hota dom till att ljuga??bara för hela den släkten lever på lögner så ska inte mina barn göra så…att slå barn är inte ok, och sen framstå som en oskyldig människa som känner sig hotad, att ljuga ihop att man varit torped från HA e inte så bra heller… Jag har aldrig påstått att jag varit en perfekt förälder och kommer aldrig göra, men detta skulle jag aldrig kunna göra mot mina barn, Även jag gör fel och brister men jag lär mig, fast jag har många barn. Att vara förälder är inte lätt, men att vara förälder för att få pengar till sig sj är lätt. Men varför stämpla en för sitt förflutna och inte kunna släppa det och se att jag är inte den jag var, jag kämpar i blindo känns de, kämpar för mina barn, till vilken nytta när det bara sätts käppar i livet för en, kämpar så hårt att jag ibland ligger och funderar om jag borde fortsätta leva. Jag får ju bara höra hur många fel och brister jag har, hur jag ej kan sammarbeta med mina andra barns pappa för jag inte vill ha med fylle att göra, hur ska jag kunna sammarbeta med någon som leker pappa då och då?? som sagt, livet blev inte som jag trodde men ändå står jag här starkare än någonsin, fast jag ibland gråter och saknar mina barn och saknar att dela ansvaret med någon, saknaden efter mitt första barns pappa, så han kunde få vara med och se vår dotter och vårt barnbarn. Någon som hjälper mig igenom allt detta. Hela livet har jag stått här ensam utan stöd, utan hjälp, jag har fått klara mig själv, men när man fått gå igenom detta så blir man stark och man fixar det mesta, man blir stark, i alla fall jag, men även jag känner av att ibland blir det lite förmycket, ibland gör det ont i mig, ibland vill jag bli så arg som jag blev förr, men jag gör inte det, det finns så mycket att förlora, Vi är alla olika och det är jag glad för…  Det finnaste i mitt liv är mina barn och mitt barnbarn. utan dom är jag inget, jag skulle aldrig vilja byta bort dom mot något i mitt liv. Jag skulle däremot kunna offra mig sj för dom. Blir att läsa igenom alla besluten nu så får se om jag skriver mer idag!!!!!