Beslut!!!

Ja måste ta detta beslutet snart känns det som, vet varken in eller ut längre, står som ett jävla frågetecken och hoppas jag hade sluppit detta, sluppit känna smärtan,hatet. Alla dom där känslorna som gör att man blir ledsen har bara försvunnit, något gick snett igen och allt stanna upp och känslorna låste sig igen, måste vara inbyggt i en tyvärr, men att jag och mina barns kontakt sabbas hela tiden börjar tära på mitt humör mycket, det kanske e det han vill, att jag ska bli arg och flippa hela tiden, hmmm så han kan böla och ha sig igen, trodde inte torpeder från HA gjorde så hahahaha, var bara tvungen att nämna detta igen då jag anser att sånt här ljuger man inte om och hittar på, det e ju farligt att utge sig för något man ej är, ja bryr mig inte för hans skull, men mina barn har redan fått gå igenom tillräckligt, Jag önska att jag kunde bära deras smärta, rädsla mm, att dom slapp tänka på det som hänt dom, mina funderingar e om de händer igen, han verkar ej bry sig var han lämnar dom, och att sen tro att jag ska fixa det så jag kan sitta inne, förklarar ju varför mitt barn satt och grät och sa att jag ska sitta i finkan. åhh nej han e lika delaktig och han borde ej få ha barn när man har noll koll, alla kan göra misstag men inte flera och dessa lögner får mig att spy, den ena efter den andra, ynkliga lilla människa, ta dig i kragen och bli vuxen, jag skulle offra allt för att bara få ha dom mer eller för att ha dom hos mig för alltid, mitt förhållande e inte det bästa men det är inget jag bryr mig om, för mina barn e prio ett precis som mina hundar, just de mina gamla hundar fanns med i min vårdnadsutredning, dom kallades för mördar hundar, mina älskade djur som bara fanns där, idag sover dom i hundhimmlen pga sjukdommar 🙁 , men även det fick jag höra att mina djur pissar inne och mitt hem är äckligt mm, har han varit här??? nej det har han inte. hur kan man sitta och uttala sig om saker man ej vet, Idag kommer jag ta ett beslut om jag ska fortsätta eller jag ska bara gilla läget, acceptera att barnen ej får träffa sin mamma mer en en gång i månaden en natt, för han vill inte sammarbeta… Jag har försökt men vet inte vad jag ska göra längre…. känns som allt splittras, eller typ som när man e på toppen och trillar ner igen och får börja om… Alltid likadant, alltid lika meningslöst, och det gör lika jävla ont varje gång … Tänker på en låt när ja blir lite känslokall, med fergi, Big girls dont cry , tror hon har rätt i de……