Då var de dags igen att testa mig , testa mina barn och just nu känns allt piss,hade mina fina barn sist i januari till den 1 feb, mysigt och roligt, två veckor senare får jag en anmälan eller rättare sagt ett mejl från mitt ombud att där ligger polisanmälningar på tre av mina barn för misshandel, e man så desperat att man anmäler små barn för något dom ej gjort, de visa sig att min hundvalp rivit dom vilket ja visste för jag sa till henne, men detta fick en 12 åring 4 åring och 2 åring sota för, och jag får ej träffa barnen , eller prata med dom, enligt hans ombud fick han tvinga barnen att komma hit för dom ville ej, dom ville heller inte prata med mig, har redan pratat med dom nu två gånger och där sägs annat, jag skulle fått bevakat umgänge och de hängde på hans kommun, vad fick ja jo en anmälan på socialen för det var ej bra i mitt hem, och där var det på ännu en unge, min son på 9 månader, hur i helvete kan man skylla på ett litet barn, hur desperat e man då, och hur i helvetet jobbar myndigheterna igentligen, jag får anmälningar för saker ja ej gjort och mina barn ej gjort och blir hotad på sms mm och vad händer, jo inte ett skit, för lagar e inte till för alla utan bara för visa, hur länge ska denna person få lov att fortsätta???? hur fan kan man vara så sjuk i huet, min läkare förklara för mig att denna person e besatt av mig, mitt liv kändes jobbigt innan men efter detta så mår jag bara illa och äcklas av denna vidriga person, vad jag än gör och säger så kvittar det, visst mår jag dåligt att ej få träffa mina barn, tyvärr vänjer man sig då detta har hållt på sen dom var 2 år och snart e dom 9 år,men när mina andra sex barn får lida så att dom ej kan sova äta eller koncentrera sig på sina skolarbeten eller tycker att de e bättre dom försvinner så slipper jag får skit, då tycker jag faan det har gått för långt, att skada mig e helt okej, jag kan ta de, men faan inte mot mina barn, vill han testa mig tills jag e fylld med hat att jag verkligen gör slut på hans lidande???? eller vad e det frågan om, min familj e på väg att splittras, ingen pratar med varandra trevligt, alla känslor som kärlek för någon e på väg att dö ut, rädslan att trilla ihopa finns men samtidigt vågar man inte för man vet vad som hände sist, stänger mig mer och mer och blir den där hemska kalla människan igen, den som stod och bara glodde och allt var bara dött inom en… djuren som jag har ger mig mer tröst än vad nån annan kan, försöker vara glad för dom barnen som e här samtidigt som allt e på väg att braka under mig, var hos min syster och hennes familj, det var skönt , men när jag skulle hem tog det emot, att åka tillbaka till verkligheten att behöva gå här och lossas igen, jag har haft ont i magen sen ja kom hem, haft gnälliga ungar och snäst av mig till dom och nä detta e inte jag, önska att de bara försvann men det gör det inte, min psykolog ska öva mig på om jag förlorar igen i tingsrätten… Helst av allt vill jag göra allt som han anklagat mig för utanför tingshuset inför alla…. men då står där sex barn utan mamma, ja jisses, vet varken in eller ut längre, vad jag än försöker och har mig så e jag samma som förr, den som super, knarkar slår folk på käften utan anlednig, farlig och ett jävla psykfall, ja den som jag var blir jag klassad som än idag, den som inte får ha sina barn och är ej lämplig som vårdnadshavare, den som lägger ner all sin tid på sina barn och åker hit och dit på möte med dessa barn och kämpar som ett as för sina barn, det är jag men det kommer aldrig fram, det e inte en jävel som kan säga att jo hon har ändrat sig för vi vet. Inte nån, nä en gång dömd alltid dömd,,, ibland undrar jag om man aldrig får en chans till ett bättre liv, men jag tror ej det..