Det är väl något man tänkt på länge, ens uppväxt, hmm jo men här kommer ja till Sverige, lämnad till två personer som ska uppfostra mig, yeahh, jo men hur gick de där till?? har vi inte regler och allt för att bli godkänd för adoption, hmm jo de har man en de e ju stort om du var polis åklagare mm förr, ja de var stort, synd inge kunde ge mig de ja behövde, kärlek trygghet , ett hem att komma till att känna sig älskad, jo de var nog de min biologiska mamma trodde med, fast hon gjorde de bakom min pappas rygg, eftersom han inte godkände det.. Minns allt, minns lukten, slagen, skriken, allt finns kvar, jag ser på mitt syskon och er alla minnena, undra om han ser likadant när han ser mig, e det så här man gör mot barn?? skadar dom trycker ner dom för att dom själva e så misslyckade?? Hur kan man säga så elaka ord till sitt barn att du ställer bara till det, synd de inte fanns ångerrätt på dig, hade ja kunnat hade ja skickat tillbaka dig, e de moderskärlek,??? ett under att jag inte är helt hjärndöd idag, men varför sa aldrig pappa något, varför var jobbet viktigare än mig eller min bror??Kärlek?? de fanns inte hos dom, kramar och pussar eller att jag älskar dig, hmm nää det var inget ja fick höra, fick höra annat, fast inget trevligt och bara nervärderande saker och slag, minns allt alla märken alla , alla barn eller nästan har en bra uppväxt med glada minne, men inte jag, jo den dagen då socialen tog mig, då blev jag firad från allt helvete eller ja trodde det, men så var det inte, hon var där hon skulle ha hem mig, efter alla henne löfte och mutningar åkte ja hem igen, men valde att avika efter några timmar igen, då var helvetet igång igen, där undra ja, vad tänkte ja med`??, jo men de blir väl så att man blir kuvad efter så många års misshandel både psykiskt och fysiskt… Man litar inte på någon eller kan för det är inte lönt för man blir ju bara sviken , man blir kall och släpper ingen in på livet, många ser det som att man e feg rädd och på sin vakt, nej för man vill inte bli sviken, man vill inte känna smärtan igen och må piss, man tar då den enkla vägen , den lättaste s blir man inte sviken och slipper smärtan, men gör man det, nej du bär den som en tung sten hela livet tills du vågar chansa, vågar bli sårad eller blir lycklig… Tänk vad vuxna kan fördärva ens liv… här finns mer att berätta men jag väljer att ta en pause här….