Jag har inte kikat in här på dagar..Jag har haft fullt upp, jobbat i stallet på förmiddag och eftermiddag, kvällen i cafét. Under tiden hunnit ridit alla tre hästar, besökt tandläkaren och fått ett bra jävla besked men som gjort att jag är orolig, sover dåligt, nedstämd och velig. Livet, en riktigt berg och dalbana.
Tänk om vi människor köpte våra bästa kompisar, alla hade en prislapp och efter ålder, kön, historia och psyke och sedan välja ut någon som vi tror passar än. Ingen skulle väl någonsin göra så? Min pojkvänn har ingen prislapp, min kompis har ingen prislapp -men min fyrbenta vän har. Han är 14, smart, galen, otrolig kapacitet, hoppar allt, dansar fram i dressyren, är enmanshäst, har ett stort hjärta och ett pris efter det. Min bästa kompis, har ett pris. För mig, spelar det ingen roll vilka siffror det är, för han är min kompis. För det är han som ligger mig så nära nära hjärtat så att tårarna inte håller sig inne när veterinären eller andra beslut ska tas. Han är min kompis som gnäggar och kommer travandes till mig i hagen när jag ska hämta honom, han är min kompis som vet att han kan fara runt som ett popcorn i ridhuset utan att bli bestraffad, för han är min kompis som visar sina bästa sidor och hjälper till på traven i ridhuset när jag inte rider tillräckligt bra.
Hästar kostar, maten kostar, träningar kostar, försäkringar kostar, stallplats kostar, hovslagare och utrustning kostar. Hästar och ridsport styrs av pengar. Om jag får några stressfria och lugna timmar i vardagen, som sätter alla vardagliga bekymmer åt sidan, om det gör mig lyckligare och får mig att må bra fysiskt och psykiskt, om jag kan ge en häst en värdefull plats i livet fullt med kärlek och värme så är det värt alla pengar. Jag skulle aldrig tveka på en sån här sak, för även min hälsa är viktig och att just livet med hästar bidrar med 90% lycka och balans i mitt liv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hästar och för mig går det här inte att jämföra eller byta ut mot något annat. Aldrig någonsin ♥
ni två, ni är hela min värld. ♥