Ni hästtjejer/killar där ute, ni vet den där wow-känslan som uppstår ibland på hästryggen? Den känslan man blir motiverad utav, ja just det, den wow-känslan. Efter några hispiga, ofokuserade dagar levererade Scott just den där, wow känslan! Jag hade alltså en sjukt, maffig häst under mig med otroliga rörelser. Mjuk, lösgjord och nöjd. Jag bara älskar den där hästen mest av allt och jag vill att vardagen ska vara vår! när han går såhär jäkla bra, då blir jag så himla ledsen för att jag vet, att i det här fallet tänker jag bara med hjärtat och att närsomhelst, kan jag få ett besked som gör att jag kommer bryta ihop, få hjärtat krossat och tycka hästlivet är skit. underbara jävla häst.
Hur som haver, jag är dunder förkyld, nästan tappat rösten och dödstrött. Ligger i soffan, äter chips och ska snart sova. En hästtjejs vardag, glammigt eller hur var det? Min hud är katastrof, så måste ringa hudläkaren för super salvor. Nackdelen med höst och vintern. Min lön var katastrof, hur ska jag få det att gå ihop? stressad och ledsen över scott. Livet går emot mig just nu, det suger faktiskt.
Men jag är dock lycklig över min fina sambo, pojkvän och kärlek. Just nu sitter han och läser hästannonser för mig, svårt att hålla med när jag redan hittat min bästis men ska väl försöka engagera mig lite.. alltså killar ♥
