Idag är det exakt 2 månader sedan jag fyllde 18. Frågan är vanlig: ”Hur känns det?” Vid vilken ålder som helst innan i mitt liv har jag svarat lite ironiskt: ”Det är som en helt ny värd!” Denna gången var jag inte lika kaxig. Du som är observant kan ha sett att jag har döpt min blogg till Att ta steget då jag refererar till steget ut i vuxenlivet och allt vad det innebär – vuxna beslut, vuxet beteende, med en touch av lite ungdomligt oförstånd. Tro mig, underskatta inte 18 års ålder. Själv tror jag att en förbannelse ligger över mig då jag 2 dagar efter min 18-års dag var tvungen att besöka en läkare, vilket jag inte har gjort på x-antal år… Men peppar peppar på att oturen inte förföljer mig nu när jag tar steget.