Nu är det en transportsträcka på två veckor tills jag äntligen kan börja arbeta igen. Har trots allt förkovrat mig i material som rör mitt arbete och blivit ännu mera påläst. Var uppe och hälsade på idag, det var väldigt trevligt. Man inser inte hur mycket man saknar sitt arbete förräns man inte får vara/kan vara där och arbeta.
Jag tycker verkligen om mitt arbete och det kryper i kroppen när jag måste ta det så här löjligt lugnt, men jag inser naturligtvis vikten av inte forcera saker och ting.
Nu är jag återigen i soffläge med min laptop i knät, har mejlat lite och ska fortsätta läs Keith Richards bok nu.