”Så fantastiskt att skapelsen givit oss tankens kraft att med förnuftet låta vår egen lovsång ljuda över grymhetens dystra melodi.
Att födas är att dö
Det är inte tjuvaktigt
Tjuvaktighet voro att inte få leva det vi är skapta att leva för
Av tanken hos andra lärde vi oss att älska det vi aldrig kunde bli – för evigt unga
I en hy som åldras lever spår av livets alla skeden
Vad voro livet utan glädje, sorg och kärlek
Det voro inte livet
Tiden är
Det enda som vi har
Att mäta mot vad livet var värt
Vad vi gjorde och inte gjorde när vi borde, det är vår sorg och glädje
Det och endast det är tiden”