Jag tror allvarligt talat att jag måste börja med sömntabletter.. Jag kan verkligen inte förmå mig till att sova nattetid för det mesta. 8 av 10 gånger så går jag och lägger mig ungefär vid den här tiden och nu är klockan snart 05:10… Och det känns ju ganska så jävligt eftersom att jag faktiskt har en skola jag måste gå till. Och som jag MÅSTE sköta..
Jag känner mig så stressad så jag vill bara spy. Och jag vill bara bli klar med grundskolan(matematiken) så jag kan börja en yrkesutbildning!
Jag är trött på att ständigt misslyckas på grund av min psykiska ohälsa.. Jag har under många år mått dåligt, men det senaste året har varit värst och det är något jag än idag kämpar med.. Jag kommer förhoppningsvis att göra det hela mitt vuxna liv. Men jag börjar känna mig mera avslappnad i varje fall, oron har börjat lägga sig. Men när ”den” oron försvinner tar oron om skolgången vid.. Stress….
Jag försöker fokusera på positiva grejer. Men det slutar allt för ofta i att jag får en sjuhelvetes magknip och mår illa och känner ångest nästan till en början på panikångest ibland till och med.
Jag vill börja må bra och kunna fortsätta må bra och vara stabil psykiskt. Eller ja, stabil på ett bra sätt. Nu är jag mest på samma nivå hela tiden då jag mår dåligt, oroar mig, känner mig stressad, pressad, dålig, misslyckad.. Ja you name it… Det är nästan bara negativitet.
Jag vill liksom kunna vara själv i några dagar utan att ha en människa inpå mig utan att efter en timme få panikångestattacker och ligga och flåsa och ha dödsångest i femhundra år. Sällskap hjälpte mig ur det sista gången jag hade en 3-4 månaders period då jag hade panikångest. Och det var det värsta.. Jag kunde inte göra något förrän att jag trodde att jag helt seriöst skulle dö. Jag var helt säker på det.. Jag trodde jag fick hjärtinfarkter och grejer. Men allt känns ju 100000 gånger mer under en panikångestattack, pulsen känns som en hammare som slår mot hals och bröst. Och hjärtat hoppar så mina tunga hängiga bröst hoppar högt och lågt. Haha
Men nu har jag inte haft panikångest på ett tag, och det är skönt. Men jag vill slippa oroa mig i onödan för allt. Jag är verkligen genom nervig nu. Det är inte bra.. Men det stärker mig väl bara mera i slutändan.
Men nu ska morsan upp och åka iväg till jobbet så jag ska väl försöka sova en timme eller två, beroende på när jag börjar skolan så får jag pallra mig upp en stund innan så jag kan ta på mig och skvätta av ansiktet med clerasils ansiktsskrub, vet ej vad det ska lukta.. Men det är en rosa förpackning i alla fall och den är helt himmelsk!
Förstår inte vad det är med min hy.. Ena stunden ser det ut som att jag har smort in huden med margarin, näste så är jag torr som en risbuske som torkade ut för femtio år sedan. Kanske inte så illa, men det känns nästan som så.
Nu ska jag ut och ”hoppa hopprep” ni får själva lista ut det begreppet, men tro förfan inte att jag står på tredje våningen på en balkong som känns opålitlig och hoppar med min vikt som är drygt tresiffrig. Det förresten kommer ni också få läsa om. Och kommenterar ni något elakt så kan jag lova att responsen blir lika rolig som ett solbrännt ansikte som blir slapat med ett läderskärp. Men positiva kommentarer letar jag efter gilla knappen för! 😉
PS: Min humor kanske inte uppskattas av alla. Men kom ihåg det att det är min blogg, och det är inget lästvång! 🙂