Jag pratade med skolans rådgivare om att få byta till Studiespesialisering med Bild. Det här fick mig att tänka lite. Eftersom jag gick nian i Sverige fick jag inte lika mycket information om norska gymnasium, för jag hade bestämt sedan långt tillbaka att gå i Norge (och då var det snack om att söka till Oslo). Men efter mammas önskan sökte jag till Trysil. All kunskap om de norska programmen och gymnasium har jag lärt mig själv nu i sommar. Jag började tänka på att gå Media och Kommunkation, men det händer isåfall nästa år då jag måste gå om första året. Så om jag gick vanlig Studiespes. eller Studiespes. med Bild har ingen som helst betydning för mig då jag oavsett måste gå om första året nästa år. Men när jag lägger upp min plan för min mamma säger hon snabbt nej. Du får bättre ditt, du får bättre datt, du kanske har bestämt dig för något annat om ett halvt år. Okej, så då går jag efter min mors val återigen. Ska det va så? Ska vi bestämma oss för vad vi vill bli när vi är 16 år gamla? Ska föräldrarna ha något att säga till om, om vad vi vill bli? Om vad vi ska söka? Om vad vi ska gå i tre år (eller mer)? Jag vill inte ta svåra val. Jag vill gå skola, utan framtidsabstinens. Jag vill vara barn ett tag till.
Nu vill jag gå studiespes. med bild. Nu vill jag gå media om ett år. Nu vill jag bli något inom media. Vi är 16 år och ska veta vad vi vill bli. Vi är 16 år och ska ta ett av våra största val i livet. Det är nu frustrationen över att inte kunna få bestämma själv, det är ju våra liv och vårat val.
