Jag halvligger i min säng och lyssnar på Broder Daniel. Letade fram listan Thulda kallar det mysig musik, och jag fick en sånn enorm längtan efter Thuldis. Jag kanske är usel på att visa det, men jag älskar henne enormt! Hade det inte varit för henne hade jag inte varit så dum i huvudet som jag är idag. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig öppnat ögonen. Nu när hon har flyttat till Örebro har jag ingen jag kan prata musik med längre… Jag kan bara lyssna på musiken vi brukade lyssna till och höra våra gamla konversationer i huvudet. Åå vad jag hatar skolgången osv, hade det inte varit för gymnasiet hade det fortfarande varit vi två. Hade det inte varit för att vi måste bli något hade det fortfarande varit vi två. På något konstigt sätt kompliterar vi varandra, vi är absolut inte lika. Som natt och dag, även fast båda antagligen vill vara natt. Min fina påparbästis; jag saknar dig hemskt mycket och vill att du ska komma hem så vi kan träffas och prata massa skit och musik igen, och klaga på att happy people never fantisize och äta choklad. Och skrämma barn på Skansen, hehehe.
Fina vackra älskade darling <3
