vem? hur? när? varför?

Jag har alltid känt mig tillbaka dragen på nått sätt och
jag börjar undra om det beror på min familj och hur jag lever. Har
haft detta inlägg liggande i utkast ett par dagar nu för att tänka
över om jag ska trycka på ”publicera”, och har nu bestämt mig och
jag tryckte. Så ha en bra lässtund 🙂

  Hur kan man
”ogilla” sin familj så mycket som jag gör? det är en bra fråga för
mig och själv har jag många svar. Först av allt förstår mina
föräldrar inte mig, de tror det vet allt vad jag tycker och tänker.
 Jag har funderat länge på att…. (trumvirvel) .. sluta rida,
ja jag sa det. Efter helgens tävlingar ska (vill) jag sluta rida.
bara så där, lämna tillbaka Simba och endast fokusera på skolan.
men mamma tycker det är helt fel och
nästan, jag säger nästan tvingar mig att fortsätta. Nu när jag ska
ut i stallet eller rida känns det bara meningslöst, inte alls kul.
Innan längtade lite för att komma ut i skogen och rida, men det
finns inget som håller mig kvar längre. innan var det ridlägrena,
allt kul vi gör tsm och den gemenskapen vi har. Jag hade inte
häller kunnat lämna Virran, min älskling. henne jag älskar mer än
allt annat. Kan/kommer aldrig älska en häst eller något annan mer
än jag gjorde med henne. Hade gjort vad som helst för ett år till
med henne, gud vad jag saknar henne. Men nu tillbaka till ämnet,
som jag sa/skrev vill jag  slut rida, kanske rida mammas häst
eller så men jag vill inte ha egen häst längre. och det är det min
mamma inte fattar, hon tycker inte jag ska få berätta det för någon
heller för hon tycker det är pinsamt.
Hallå! att ha en egen åsikt om något är väl inte pinsamt, tycker
inte jag iallafall. för har jag nu ingen mening med att fortsätta
rida längre så borde jag ju inte fortsätta heller, eller?

Min syster är det inget att snacka om heller, hon är helt crazy.
förstör för mig, tar mina kläder och är bara allmänt störig, som
alla andra systrar men hon är extrem. Ska alltid förstör allt och
fattar inget hur jag känner eller så. Det finns många som inte
tycker om sina systrar och gärna föredrar att ”byta” systrar, men
inte mina kompisar, inte med mig iallafall. De föredrar hellre sina
egna jämfört med min syster. Det känns lite snopet när de tycker så
och jag håller med dem till 100% och hade gärna  gjort av med henne.

Min pappa är totalt efter i utvecklingen (det är mamma också
men pappa mer) och fattar inget jag gör typ. Jag använder smink,
inte så jätte mycket men lite, och ändå ska kommentera det och
säga; gud måste du sminka dig så mycket eller det är bara gamla
tanter som använder smink. Blir faktiskt ledsen när jag hör det och
samma gäller det med allt som doftar. Parfym, deodorant, ja allt.
Försöker man vara sparsam med parfymen efter har fått hör om det
dan innan kan jag få höra; måste du spruta slut på hela flaskan
eller? och någon gång; du luktar som doftljusavdelningen på ikea
fast mycket värre. Samma sak med deodorant, hallå…! man vill ju
faktiskt lukta gått och inte som en svinstia, inget illa menat
grisar:) men man blir riktigt nere av sådana kommentarer. Detta är
bara en liten del av det som gör att jag ”ogillar min familj så
mycket som jag gör och orkar inte skriva allt, det hade tagit några
timmar eller dar. Mina föräldrar eller mest  mamma, undrar
alltid varför jag alldrig pratar med dem om mina problem eller
sånt, jo för jag alltid få ett svar som; varför det? eller de inte
fattar, då jag blir väldigt ledsen. Det är mycket enklare att prata
till mig själv om mina problem och drömmar. Jag gillar att gå ut i
skogen eller bara gå en runda och prata med mig själv om framtiden
och mina största drömmar. Men det är väl jag och jag är glad att
jag är kan vara mig själv och ta hand om mig själv. Nu får ni inte
läsa mer och så får ni ha det bra
iallafall och ta hand om er:)