Om jag fick bestämma skulle ideal inte finnas. Dom förstör så otroligt mycket för alla med svag karaktär. Jag skulle inte säga att min karaktär är speciellt svag i sig, då jag vet att min självbild är skev. Jag önskar bara att jag kunde se det ni andra ser. En tjej som lyckats med något som sägs vara så otroligt svårt. Jag ser bara siffror, mått. Det enda jag känner är prestationsångest och någon form av ångest i allmänhet då siffrorna på vågen är högre än de var dagen innan. Jag har en gång mått illa då jag sett talet på vågen. Då har det gått överstyr. Jag vet ju det, så väl. Men jag har bara inte listat ut hur jag ska lösa det. Ändra bilden av mig själv, släppa vikthetsen och bara försöka njuta och fortsätta som jag gör. Hur gjorde jag innan vågen? Då gick ju allting fint. Jag gick ner i vikt, jag mådde bra och jag åt hyffsat normalt.
Nu kan jag få dåligt samvete om jag vill äta ett äpple efter klockan sju på kvällen. Det är ett vrickat beteende, och jag vet det så, så, så väl. Det har utvecklat sig starkare ju närmare min målvikt jag har kommit. Jag tror hela tiden att allt kommer att lägga sig så fort jag kommit dit, men stämmer det? Kommer inte allt att bli värre då? Maniskt beteende för att behålla den vikt jag kämpat ett år för att nå?
Jag älskar mat. Jag älskar att laga mat, jag älskar att baka.
Jag älskar ett gott och färskt bröd på morgonen med en kopp kaffe. Men hur roligt kommer mitt liv vara om jag hela tiden tänker på kalorierna istället för smak, konsistens och mjukhet? Det är ett helvete. Jag har, tro det eller ej, blivit bättre. Jag kan sätta i mig fem tacos utan problem, jag vet att det inte gör något med min vikt på sikt. Det är att tappa kontrollen jag är livrädd för, och därför jag t.ex. inte äter godis eller chips, dricker dricka eller äter pizza. En godispåse leder lätt till två, ett glas cola leder lätt till en flaska, osv. Det är inte sunt att tänka så. Det är sjukt. Folk frågar mig varför jag inte ändrar på beteendet. Jag frågar mig själv samma sak, utan att kunna ge mig själv ett vettigt svar. Jag har inget svar. Jag har ingen lösning.
Nej, jag har inget svar på någonting gällande min vikt, mitt mående, min självbild eller en förklaring på mina vrickade perspektiv. Jag vet bara att det inte kommer funka i längden. Men just nu är det en livlina för att inte bli hon jag var förut. Innan jag blir henne igen, säger jag bara.
Nu börjar snart Mama Mia, den hade jag tänkt se när ni alla är ute och festar och roar er. Sen ska jag lägga mig och sova, för jag är trött redan nu.
På återseende
