Jag har dom. Vänner som utan frågor eller krav skulle ställa upp när det verkligen gällde. Jag har vänner för alla olika typer av problem. Jag kan prata om allt med alla, men alla vet lite mer om ett speciellt område i mitt liv, och jag tror det är normalt när det kommer till vänskap. Man pratar om vissa saker mer med en speciell person.
När mitt hjärta krossades vände jag mig till Carro. Carro visste precis vad jag pratade om då hon precis avslutat ett två år långt förhållande. Hon höll min hand, tröstade mig, berättade hur förjävligt det skulle kännas ett tag framöver men att det sen skulle bli bättre. Det blev det. Genom samtal, analyser över nattfika och försök till att ta fram allt det negativa med personen jag varit med.
När det gäller min viktnedgång är det Millan jag pratar med. Hon har varit med om exakt samma sak. Hon vet exakt vad jag pratar om och hur jag känner. Det är helt ärligt som terapi när jag får prata ut med henne, och att veta att hon gått igenom samma skit och missär när vågen är dum, hjärnspöken och anorexiaspeglar har varit vardag och att hon finns där när jag behöver skriva av mig och kommer med funderingar och frågor är så otroligt värdefullt för mig. Hon är en av mina äldsta och viktigaste vänner, och jag är så otroligt tacksam över att hon finns i mitt liv.
Jag har så fina personer runt om mig, hela tiden. Fantastiska skapelser som bara vill mig gott och älskar mig för den jag är. Det är en underbar känsla att veta varje dag att dom finns där, ett sms/telefon/mail/möte bort. Jag tycker att man ska göra skillnad på vänner och kompisar. Vänner är personer man vet att man kommer dricka vin med om tio år, tjugo år. Kompisar är bekanta, vänskap som förmodligen kommer blekna om ett år eller två.
Jag håller hårt i mina vänner. Jag försöker iallafall, även fast jag vet att jag försummar vissa. Jag försöker dock göra rätt för mig, och speciellt för dom. Visa dom vad dom betyder. Berätta att jag vill träffas, försöka klämma in det mellan sjukhus och jobb. Att visa att man vill är bättre än att skjuta fram det och tänka ”Imorgon hör jag av mig…” enligt mig.
Att ta hand om mina vänner ska vara prio för mig nu framöver.
Hör ni det, vänner? Ni ska bli behandlade som kungligheter i framtiden. Det är ni värda, mina skatter. Jag älskar er.