Jag är trött hela tiden. I tre dagar har jag varit helt slut, men jag sitter ändå uppe tills tidigast 00.30 för att inte behöva gå upp innan solen på morgnarna. Jag skulle tippa på kroniskt lågt blodsocker eller bara brist på aktivitet överhuvudtaget. Jag är bara allmänt seg, grinig och rent ut sagt förjävlig. Det går ut över mamma, då hon är den enda jag träffar på dagarna (för det mesta) och då blir hon sur, vilket eskalerar i att jag blir ännu surare och bråk urartar lavinartat. Det är ju bra.
Det finns så mycket jag vill skriva, berätta, dela med mig av. Men huvudet är inte med mig, jag har gråten i halsen (ingen _jävla_ aning om varför, dock) och är väldigt trött.
Det enda som skulle kunna göra mig pigg och glad nu är en stor godispåse med mer geisha än någon skulle kunna äta (blandat med alla mina andra favoriter också, såklart), samt några biskvier, ett weinerbröd, en kyckling- &currypizza med banan och beaneisesås, en cola, samt en påse med sourcream & onion-chips (ja, även jag har mina cravings), men det kommer ju knappast hända, så jag får slå igång tvn, sen ta en lång dusch, tvätta ansiktet, röka, dricka kaffe och invänta morgondagen. Den här dagen har jag pressat på allt den har att erbjuda, känner jag.