Mitt första absoluta favoritband var Laakso. Kärleken till Laakso växte fram genom kärleken till herr Krunegård, och den i sin tur, ja, den bara kom nångång där i början av gymnasiet.
En av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna är Lack of Blood.
Jag var på Peace & Love för tre år sen. Laakso skulle spela och jag var väldigt förväntansfull, såklart. Äntligen skulle jag få se gudarna. Dom kom ut på scenen fulla och dräggiga, men gav ändå enligt mig en fantastiskt bra spelning, mest bara för att jag blev frälst.
Lack of Blood är en låt från en av deras tidigare EP:s, så jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få höra den live. Markus började prata om en tjej han dejtade, om när hon hade mens, och jag hörde en låt jag kunde så himla väl. Den spelningen, den låten, den känslan. Det är något att bära med mig föralltid.
Jag minns att jag gick tillbaka till campet, tittade på Felicia. Hon lika glad som jag var.
Vi hade fått se och höra Lack of Blood live.
Fantastiskt att få dela det med en kär vän.
Vill ni ha en bra höstlista?
Ta den här. Den är grym!