Min morgonrutin har sett i princip likadan ut nu i över ett års tid. Gå upp, värma kaffe, dricka kaffe, röka, jogga, frukost och sen ta tag i dagens bestyr. På senaste tiden har det vacklat och joggingen har hamnat på efterkälken. I början var det prio1, alla lägen. Jag trodde att den dagliga rundan gick hand i hand med min viktnedgång. Så är det ju inte, dock. Ner går jag, med brakande fart men det har ju bara med kaloriintag att göra, så det lämnar vi för sånt kan vi allt om, eller hur?
Jag tänkte istället säga att jag saknar min morgontur. Man kommer igång på ett så bra sätt. Min kondition har ökat fruktansvärt och jag orkar så mycket mer när det kommer till allt som kallas livet. Springa 2-3-4-5 km som för inte ens ett år sen, inte ens ett halvår sen var omöjligt är möjligt och jag går i alla trappor jag stöter på. När jag kom hem efter operationen, t.ex. Mamma tröck ner hissen, jag blängde på henne och tog trapporna. När folk har sagt att det är de små sakerna som ändrar på motionen har jag alltid himlat med ögonen, men det är sant. Gå och cykla till ställen, ta trapporna, små enkla saker gör otroligt mycket i längden.
Idag ska jag ner och hämta mitt pass som blivit klart. Sen ska jag göra en bra sak till men den får ni inte veta någonting om förrän ikväll! diska ska jag också göra, samt damsuga mitt rum och baka. Mamma kommer hem om dryga timmen, så jag ska försöka få undan disken. Jag sitter i telefonkö hos banken, en kö längre än allt. Just nu har jag plats 79.
Nej, en till kopp kaffe på detta så jag piggnar på mig!
Ridå, mina vänner